— Icke i dag, svarade konungen långsamt. Jag känner mig trött och ämnade draga mig tillbaka. — Det kan ju ske i morgon, ifall ers majestät behagar? frågade Gaston. — I morgon, må vara! svarade konungen i det han gjorde en afskedsåtbörd med handen och vände sin bror ryggen temligen häftigt. — Monsicur bet sig i läppen och närmade sig prinAf gammalt kännande sin kunglige brors förställrmåga, frågade han inom sig hvad Ludvigs undvikande svar kunde betyda, då Renauds ord plötsligt återkommo i hans minne. Som han emellertid ej hade något annat val, väntade han till morgondagen. Denna dag var Renaud stadd i tjenstgöring i de kungliga rummen, men infann sig likväl under loppet af dagen hos Gaston. — Monseigneur, sade han, jag kommer för att bringa er en ledsam nyhet. — Hvilken då? frågade Gaston mycket orolig. — Kardinalen är återkommen. — Det är omöjligt! — Jag har sjelf nyss infört honom till hans majestät. Han samtalar i detta ögonblick med konungen. — Allt är förloradt! yttrade Monsieur med en suck. — Hvarföre det? frågade Renaud. Känner ni er ej ega kraft att strida mot Richelieu? — Jag skall bevisa honom det! utropade hertigen med en rörelse af vrede. — Ni finner, monseigneur, återtog Renaud, att jag ej bedrog mig då jag igår yttrade .... sarne