vistande konstnärer fått sagna sig åt. Publiken, icke underrättad om dagens egentliga betydelse, tycktes dock, ehuru i elfte stunden, fått reda på densamma, och gaf sålunda sin tacksamhet tillkänna med hvad som till hands var, nemligen genom ett oalbrutet Jubel och ett formligt blomsterregn, så att recettagaren i den bokstafligaste mening fick dansa på rosor hela aftonen. Hela den kejserliga familjen öfvervar representationen, och kejsaren (Rysslands mäktige czar!) var sjelf inne på scenen och lyckönskade recett-tagaren, hvilken sällsynta händelse kan anses såsom ett säkert förebud till någon storartad skänk från det hållet. Utom en briljant-ring af stort värde, skickad från Moskwa, fick hr Johanson vid samma tillfälle emottaga en betydlig äreskänk af sina kamrater, bestående i en väl arbetad lagerkrans af guld, inlagd uti ett dyrbart etui. Också har man sällan varit vittne till en mera allmän glädje på någon teater än den, som denna afton uppenbarade sig. Sällan torde ock en dylik hyllning ha träffat ett värdigare löremål. — Upplysningsvis bör nämnas att hr Johanson, född i Stockholm 1819, lemnade fäderneslandet 1841 och debuterade samma år på härvarande teater. Under hela denna tid har han icke allenast stått högt i publikens ynnest. utan dessutom varit en verklig stödjepelare sor hvarje utmärkt dansös, som sör hans utomordentliga styrka och skicklighets skull alltid valt honom till kavaljer vid sina svåra debuter, hvilka derigenom vunnit en framgång, som under andra förhållanden torde ha varit mycket tvifvelaktig. 2— t— —