Göteborgsposten – 14 mars 1866, sida 1

alltsammans genom fönstret. Till hvem var det adrosseradt? — Till mig, sade hon. — Jag vill förvissa mig derom. Gif hit brefvet. — Mycket gerna, sade Susanna i det hon räckte grefven den biljett Michel lemnat henne. Då hon såg att hon ej på annat sätt kunde draga sig ur spelet, ville den listiga kammarjugfrun åtminstone skingra de misstankar grefven möjligtvis hade fattat om hennes medbrottslighet. Grefven tog biljetten, öppnade den och läste halfhögt följande rader: I himlens namn låt mig åtminstone få se er, om det också är mig förbjudet att få tala med er. Jag besvär er derom! vill ni att jag skall bli bragt till förtviflan! — Står det så i det der? frågade Susanna i det hon pekade på brefvet som herr de Valenec höll framför ögonen. — Ja, sade denne förvånad; hvad är meningen med det här? — Jag förstår huru det är! utbrast kammarjungfrun. Han har tagit miste på bref! — Tror du det? — Hvarföre skulle man väl skrifva sådane saker till mig, tror ni? Plötsligt slog sig herr de Valenc för pannan. — Är det ej Blanche som läser dina bref? frågade han.