Göteborgsposten – 13 mars 1866, sida 2

— Ah! mamsell Susanna? Det kunde ni ha sagt genast. Jag skall gå och tillsäga henne. Betjenten erbjöd artigt Michel en stol medan han väntade på att kusinen skulle komma ner. Sasanna lät ej länge vänta på sig. Hon såg både nyfiken och förvånad ut då hon inträdde. Vid första blicken igenkände hon Michel som helt graciöst steg fram emot henne. — Goddag, min kusin, sade han i det han gaf henne en omfamning, som kammarjungfrun ej vågade hindra. — Goddag, svarade hon rodnande. Hvad vill ni mig? — Jag har nyheter åt er från hembygden. — Kom! sade Susanna i det hon tog honom vid handen och förde honom med sig ner på hotellets gård. Då de blefvo ensamma framförde Michel sitt rätta ärende. — Herr baroner är orolig, började han. Han har uppdragit at mig att lemna er en biljett till er unga herrskarinna och har befallt mig att ej semna den till någon annan än er sjelf. — Godt. Hvar är er biljett? — Hir är den, svarade Michel i det han räckte henne brefvet. Var framför allt tystlåten, tillade han i det han lade ett finger på sina läppar. De promenerade ännu en stund tillsammans på gården. Michel gaf kammarjungfrun en beskrifning öfver de qval hans herre led. Derefter ansåg han att hans besök varit tillräckligt långt och aflägsnade sig. (Forts.)