Göteborgsposten – 13 mars 1866, sida 1

förtjust öfver att vara den förste som meddelar er saken Vet sålunda att kardinalen lemnat hofvet, att han afstå från affärerna .... — Han! utbrast Renaud förvånad. — Från och med i går har han dragit sig tillbaka till sitt gods i Fleury, han har förklarat för konungen att hans helsa vore för svag för att han skulle kunna fortsätta sina åligganden såsom premierminister, och att han för öfrigt ej ville bekläda denna upphöjda post emot adelns vilja. Ni inser sålunda att jag hade rätt, slutade vicomten glädtigt, vi triumfera utan våldsamhet och utan buller. Den unge officern lyssnade till honom med stor uppmärksamhet, men hans ansigte var dystert och han tycktes ej dela den glädje vicomten erfor. — Det är besynnerligt, sade de Puylaurens som märkte hans mörka uppsyn, ni tyckes ej sätta tro till hvad jag nyss sagt ar? — Verkliga förhållandet ir, svarade Renaud, att jhg ej kan tro mina öron. — Mäste jag då föra er till det öfvergifna PetitLuxembourg och liksom den helige Thomas med fingret vidröra den tomma plats der Richelieu funnits. — Nej, visst icke. Jag är säker på att ni sagt sanning; men denna sanning är till den grad öfveraskande att jag ej tror derpå. — Då är ni mera otrogen än det helgon om hvilket jag nyss talte med er ....