Göteborgsposten – 10 mars 1866, sida 2

— —2e—n TSE HEADS KARE VA Från Utlandet. Om Preussen icke redan utfärdat en deesch eller sommation till Österrike, kan dan dock vänta, att endera dagen erhålla nderrättelse om, att någonting dylikt har kett. Af de officiösa preussiska organernas pråk framgår, att denna sommationblir ll formen hofsam, till tonen nästan bevekane, men dock af ett bestämdt innehåll, hvilet torde kunna sammanfattas sålunda: Preusen förklarar sig anse alliansen med Österike vara den säkraste borgen för, att rätten -ommer att genomföras och att utlandet hålles orta från den sväfvande frågan om hertigdönona. Efter afslutandet af öfverenskommelsen Gastein hade Preussen icke väntat, att den jsterrikiska styrelsen i Ilolstein skulle ha ippträdt mot Preussens anhängare och befrämjat ett oberättigadt partis agitationer (det augustenborgska). Preussen hyser derför ännu hopp om, att Österrike icke skall drifva upp splittringen till en ödesdiger höjd. Får den gamla afundsjukan öfverhand, skall Preussen endast fästa afseende vid sina egna intressen. De holsteinska ständernas inkallande fordrar Preussens gifna samtycke. Sangviniskt uppstämma de preussiska tidningarne illa förställda glädjerop öfver den österrikiske kejsarens olust att tillfredsställa ungrarnes anspråk och tyckas nu temligen säkra på sin sak. Med en viss vällust upprepar Köln. Zeit., huru Österrikes kejsare befinner sig i en så svår knipa, att det är bäst han stoppar pipan i säck. Iluru vill Österrike tvinga den östra hälften af sitt rike (Ungern) efter sin vilja? Det kan ju icke ens förlita sig på den andra hälften. I Böhmen har striden mellan tyskar och czecker flammat upp till den grad, att wienertidningarne redan med något ötverdrifna farhågor törutspå ett nytt Hussiterkrig. I Galizien står det knappast bättre till mellan polackar och ruthenier. I Venetien afvaktar hela befolkningen, man och qvinna, gnbbe och barn, stunden för förlossningen från det österrikiska oket, och den tillgitnaste man, österrikiska regeringen kunnat tå fatt i der i landet, den af henne sjelf utvalda podesta af Venedig, grefve Bembo, har till österrikiske ståthållaren uttalat den förhoppning, att Venetien skall med det snaraste bli afträdt till Italien. På grund häraf antager bladet tör gifvet, att kejsaren skall i den utländska politiken uppträda mera eftergifvande, åtminstone mot Preussen, på hvilket Österrike redan under vissa omständigheter räknat, för att i händelse af ett utländskt krig vara säkert för Ungern. Men om Preussen skulle under inverkan af dylika meningar rusa fram och låta Europa komma under fund med sina verkliga planer, och om Österrike så skulle plötsligt åter göra ett omslag, mäkla ned ungrarne, utbyta Venetien mot kontanter eller annan erkänsla, och derpå göra front mot Preussen? leke derför att vi precist tro att det skall gå derhän; men nog anstränger Frankrike sig för len dylik situation, hvilken måhända äfven sskulle locka Ryssland fram ur idet. Det är på Frankrikes svaghet man litat, men om det nu hastigt drager sig ur den mexicanska förvirringen? Tyskland, eller rättare Preussen skall då för visso komma att erfara dess styrka, såframt kejsardömet icke alltsör mycket underminerar sin egen kraft genom absolutistiska regeringshandligar i det inre. En af Frankrikes inre frågor är på visst sätt Algeriets organisering, som för några dagar sedan debatterades inom lagstiftande kåkren. Vicomte Lanjuinais, som säges vara väl bevandrad i denna sak, anställde härvid en me —