Göteborgsposten – 9 mars 1866, sida 3

dessa fakta. Och tyvärr utgöra dessa inga enstaka fall. Snart skall ett hundratusental menniskor — såvida de icke redan äro det — vara på vandrande fot här i Finland, dels ströfvande från gård till gård, dels sökande sig en väg åt gränsorne, för att i grannländerna söka sig arbete. Tusental personer skola sålunda redan utvandrat till Olonetzska guvernementet. — Hvilka baksteg landet nu tager, kan ännu ingen beräkna. Till hungersnöden har en förtviflad affärsställning sällat sin hemska vålnad. Från alla delar af landet inströmma bittra klagomål emot flnanstörvaltningen, som lemnat affärsverlden i ett så tryckande — kanske ohjelpligt — trångmål, som det närvarande. Fallissemenernas rad torde tyvärr komma att ökas i skrämmande grad. — Sent omsider har man skaffat sig en fattig million från Rotdschild och den har man finurligt, i all sköns sekretaste tysthet, lagt i händerna på en mäklare, som skall minutera ut den, — icke emot god säkerhet, utan åt associationer (det synes vara den udd med hvilken man ernar besvärja stormen). Kommer någon för att bjuda säkerhet för ett lån, svaras det honom: Vill herrn vara så god och förena sig med någon! — Nen jag har ju på min ort ingen att associera mig med! — Angår mig icke, jag har order härom. Huru långt man numera tror sig komma med denna million, som torde stå att fås den 1 Mars, i synnerhet om en månad ytterligare skall förgå i associationskrångel, är lätt att inse. Trävaruexportörerna hafva gjort sitt bästa för att få behjertad sin billiga och för ögonblicket så nödvändiga anhållan, om exporttullens och sågningsatgiftens afskaffande, men i dess ställe hatva de fått nöja sig med — föreläsningar. Man vill i finansstyrelsen gerna tala om hvad som helst, men icke om den saken.