Göteborgsposten – 9 mars 1866, sida 2

— och det ar emot honom, emot en Guds ords tjenare som ni vågar konspirera! Vet ni ej hvilket straff som väntar er? — Hvad menar ni? frågade Chalais bleknande. — Den cviga fördömelsen! — Ni skämtar! stammade grefven i det han försökte visa ett småleende. — Ser jag ut som jag skulle skämta? frågade herr de Valenc med en hotande blick. — Nej, men ni vill förskräcka mig. — Jag! Jag har ännu ej sagt er hälften af hvad jag tänker, men ni skall få veta det. Tror ni att ert brottsliga försök skall gå i fullbordan utan hinder? — Utan tvifvel. — Ni bedrar er. Kardinalens vaksamhet skall nog upptäcka det, och hvilket öde tror ni då väntar er? YLagens svärd som på samma gång dödar menniskan och tager äran från hennes familj sväfvar öfver era hufvuden. — Bah! Ni måste likväl medge att vi ha vissa utsigter att lyckas, anmärkte Chalais i det en kallsvett fuktade hans panna. — Har ni också tänkt på schavotten midtibland era äfventyrliga planer? frågade herr de Valencs strängt. Denna fråga som erinrade grefve de Chalais om den förskräckliga verkligheten kom honom att blekna och nästan vackla. All hans beslutsamhet försvann. Han såg blott bödeln, hvars blodiga bila skulle ge åt hans namn en sorglig ryktbarhet för århundraden.