Göteborgsposten – 8 mars 1866, sida 2

och begaf mig på väg till Fontainebleau, till fots, ty som ni vet är det ej i min smak att rida. Boisrobert gjorde här ett litet uppehåll, hvarefter han fortfor: — Jag ville underrätta hans eminens om hvad som passerade och jag gick temligen fort, tills jag slutligen öfverväldigades af trötthet. Jag satte mig vid foten af denna ståtliga ck; sömnen kom öfver mig . . det öfriga vet ni. —Ja, svarade Renaud, som Boisroberts berättelse aflockade ett småleende. — Nå, fortfor abbv, ämnar ni återvända till Fontainebleau? — Utan tvifvel. — Har ni brådtom? — Nej, hvarföre srågar ni det? — Emedan jag ämnade föreslå er att vi skulle göra sällskap. — Mycket gerna, svarade Renaud ifrigt. Han satte sig åter upp i sadeln och båda fortsatte vägen tillsammans, abben gående vid hans högra sida, — Vill ni att jag tager er bakom mig på hästryggen? föreslog Renaud. — Tack! svarade abben lifligt. Men jag erinrar mig ännu min resa till Livry! Den fördömda mulåsnan på hvilken jag då red skakade mig så att jag var öm i kroppen åtta dagar efteråt, och detta oberäknadt hvad jag led af de slag jag erhöll! Det är visst att utan er mellankomst ...