Göteborgsposten – 8 mars 1866, sida 1

ÄU WM cen han uppträdde som den siste kämpen mot förslaget, icke låtit höra af sig på riddarhuset och hvilken man nästan trodde vara försvunnen, uppträdde nu plötsligt åter och öppnade debatten med ett ganska långt, extemporeradt anförande, riktadt mot grefve v. Platen, som han mera öppenhjertigt än chevalereskt förklarade sig vilja bereda ett moraliskt nederlag. Talaren visade sig icke heller vid detta tillfälle sakna samma påflugenhet i förening med fyndighet som alltid karakteriserat hans parlamentariska verksamhet. Hans antall voro nätt upp så närgångna som de kunde vara. Man begagnade så groft artilleri som stod honom till buds. Men om han än i åtskilligt möjligen hade rätt, så törlorade hans argumentation största delen af sin betydelse derigenom, att den personliga animositeten mot grefve v. Platen var allt för uppenbar. Friherre Skogman, som i statsutskottet reserverat sig mot det förordade Platenska förslaget, afstod ifrån att derom närmare yttra sig, enär frågan af tre stånd redan var afgjord, men åberopade sin reservation. Grefve v. Platen försvarade sin organisationsplan, visserligen med värma, men med stor humanitet. Han bemötte hr Brakels anfall som en gentleman, och hun skämtade med denne talare utan att såra honom. Friherre Klinkowström, som numera kommit i farten att tala, förmälde sig icke ega några detaljkunskaper i frågan — men ordade ändå åtskilligt om förslaget med samma koketteri som vanligt, och angaf sin åsigt vara att förslaget borde betraktas såsom en gyllene brygga för armeens reträtt. Hr Adlersparre, grefve v. Platens högra hand, som är en både skicklig och rask talare, tog förslaget i försvar mot de gjorda anfallen med mera skärpa än sjöministern, kanske ock med större grundlighet, i alla fall med större hurtighet, som antydde att han torde vara den som sannolikt kommer att genomföra reformen. Mot förslaget uppträdde vidare grefve A. Posse och hr J. Lilliehöök, den förre mera hofsamt, den senare stundom med ungdomlig häftighet. För förslaget talade hr Lagerberg och frih. Hugo Hamilton. Voteringen utföll verkligen så, att grefve Platen led nederlag. Om det blef ett moraliskt nederlag, enligt hr Brakels önskan, är dock ovisst och beroende på uppfattningen af ständernas i öfrigt beslut. Borgareoch bondestånden ha redan godkänt förslaget obetingadt. Presteståndet har bifallit utskottets framställning, men under uttrycklig förklaring att ej vilja pröfva förslaget. Om så hade händt, att de tre stånden förkastat, men adeln antagit förslaget, så är let väl sannolikt att de som varit af samma isigt, hvartill hela pressen kan räknas, skulle rånkänt de trenne stånden allt omdöme i fråsan, och medgifvit att riddarhuset, der onekigen de enda sakkunniga finnas, hade förfait rätt. Nu åter utfaller omdömet motsatt. Onekligen har borgareoch bondestånlens samtycke grundats icke på sakkunskap, y den kan hvarken väntas eller fordras der, itan på auktoritetstro. Betraktas afgörandet ir denna synpunkt, så har grefve v. Platen i la fall vunnit en stor seger. En mångårig strid är nu utkämpad. Deri ligger en stor ördel. I en så stor fråga är det aldrig nytigt att ett tillsvidare-system följes, hvarunder tora krafter förslösas eller förlamas. Ett kall det vara i stort, som i smått, var Axel )xenstjernas ordspråk. O— —