11IHBEYUII Å11 0 BA C01HTOIATnCsS JurJSGIRLI0II IHN krada i administrationens ställe. (Undertecknadt af medlemmar af den orleanistiska och katolska oppositionen samt några deputerade ur le tiers-partie). Vi begära, såsom vi förut gjort, att Eders Maj:ts regering, upplyst om den önskan, som råder inom familjerna och hos det allt större antalet af kommunalråden till förmån för den kostnadsfria och obligatoriska undervisningen, skall genom budgeten för elementarundervisningen gifva oss allvarliga och mot det ändamål, vi fullfölja, svarande hjelpkällor. E. M:t har med stor vishet sagt, att i den allmänna rösträttens land hvarje medborgare måste förstå läsning och krisning, och vi tillagga, att Frankrike icke kan bli efter de stora nationerna, utan att bryta mot sin ärorika forntid och sin civilisatoriska mission. Förutom det vi i går meddelade ur oppositionens vigtigaste ändringsförslag, heter det i detsamma: Frankrike har rätt till fria val; det oaktadt består systemet af de officiela kandidaturerna med dess oundvikliga missbruk; föreningsrätten förhålles oss orättmätigt, och de allvarsammaste angreppen mot den allmänna rösträtten härröra just från dem, som ha i uppdrag att skaffa lugn, aktning och betrygga suppriktigheten i omröstningen. Frankrike har rätt till ett municipalt lif, ett af de nödvändigaste vilkoI ren för friheten; det oaktadt väljer regeringen, i strid I mot sina löften, utan skäl mairer utom kommunalråden, upplöser kommunalråden vid ringaste tecken till eesees samt dömer Paris och Lyon till municipala (kommissioner. Frankrike har rätt att i de offentliga sembetsmännens ansvarighet finna en sanktionering af se lagar, som skydda borgaren; det oaktadt kunna lfer ns agenter icke rättsligt försöljas, utom med sjelfva statsmaktens bifall, hvilken således är på samma gång domare och part. Frankrike skulle gerna I vilja följa det framställda exemplet af Förenta Stasterna, men det förstår icke att fråntaga republiken och monarkien det, som konstituerar auktoriteten, medan det i hvar och en af dessa regeringsformer tillbakavisar det, som utgör friheten. Utan den politiska friheten finnes ingen betryggad rätt. Friheten ensam kan uppamma friheten; henne allena tillkommer det, att öka intelligenserna och utveckla de offentliga dygderna. Det franska folket, som är omgilvet af fria folk, af det vända till frihet, hyser för stort förtroende till sitt snille, är för stolt öfver sin forntid, att man skulle behandla det som belagdt med interdikt samt förklara det oförmöget och ovärdigt, att ens bära den ärorika bördan af sin historia. I Förenta Staternas Representanthus har mr Bancroft hållit ett äreminne öfver Abraham Lincolns lif och karakter, hvilket åhördes af presidenten Johnson, alla medlemmarne af kabinettet och kongressen, diplomatiska kåren samt armåens och flottans officerare. I talet klandrade Bancrofs Englands hållning under upproret och förklarade, att mexicanska republiken måste åter upprättas. Mr Donald Mackay, som i Frankrike och England noga undersökt dessa länders pansarflottor, har i ett bref förklarat, att han anser den sedan 1861 byggda unionsflottan vara mäktigare, än alla verldens jernklädda fartyg tillsammantagna och att unionsskeppet Dunderberg ensamt skall kunna förstöra en flotta af de bästa transka pansarfartyg. Senare Post. Man har allmänt ansett, att ställningen mellan Österrike och Preussen skall komma att bero deraf, om det förras regering kan komma på god fot med ungrarne, emedan man räsonnerat som så, att Österrike endast under detta vilkor kan upptaga Preussens utmaning. Vårt gårdagstelegram berättar, att kejsaren i ett reskript om ungerska riksdagens adresser svarat, att han ej kan vid sin kröning afgifva ed på lagarne af år 1848, hvilket underhuset begärt. Huruvida häraf någon ny brytning skall följa, är ovisst; men då kejsaren tyckes ha medgifvit särskild ansvarig ungersk minister, torde en kompromiss ännu icke vara omöjlig, och i så fall torde det kunna hända, att Österrike upptoge kampen, isynnerhet om det bekräftar sig, att Frankrike erbjuder det Donaufurstendömena i utbyte mot Venetiens asstående till Italien. Från Berlin skrifves, alt Äställningen anses inom alla väl underrättade kretsar alltjemt såsom mycket allvarlig. Inom det preussiska ministerrådet d. 27 Febr. beslöts, enligt hvad man allmänt antager, att ett slags ultimatum skulle afsändas till Wien, och ett eventuelt, verksammare uppträdande i hertigdömena fastställas. Hvad den förra uppmaningen angår, skall den enl. ofliciösa antydningar bestå i ett förslag att en ny provisorisk öfverenskommelse ingås, enligt hvilken Preussen skall administrativt styra ätven Holstein, under det Österrikes medegarerätt till hertigdömena erkännes. Då detta skulle vara detsamma som att Preussen faktiskt bemäktigade sig Slesvig och Holstein, styrande det senare som ett slags län under Österrikes kejsare, kan väl denne svårligen ingå derpå, emedan Preussen naturligen snart skulle skynda att utbyta länsrätten mot en faktisk besittningsrätt. Preussens gesandt i Paris, v. Goltz, har jåtervändt till sin plats och guvernören i Slesvig, Manteuffel, till sin, efter det de bevistat ministerrådet i Berlin. Med spetsen riktad mot Preussen, har nu den österrikiske ståthållaren i Holstein inkallat den holsteinska budgetkomiteen till Kiel, der den skulle sammanträda såsom i går. Enligt wienertidn. Presse kunde man vänta, att ståthållaren skulle öppna komitåens verksamhet med ett manifest eller tal, hvaraf Österrikes hållning skulle kunna utletas. Spänningen har emellertid nått den punkt, att ett af. 2.