ordet at mr Olais-Bizoin, lagstiftande kårens markis de Boissy, som satte lif i diskussionen, sägande: Dekretet af d. 24 Nov. har oktroyerat kamrarnes rätt att uttala sina äsigter om den allmänna lenningen af statens ärenden. För uppfyllandet af denna uppgift behöfver man icke vara talare, utan måste vara genomträngd af kärlek til! den frihet, som är heligare än lifvet; man kan ej låta beröfva sig densamma, utan att göra sig till medbrottsling i det moraliska förfall, hvari man håller Frankrike midtibland fria nationer (buller). 3 Presidenten. Jag nödgas återkalla tal. till ordningen, om han lortfar på detta sätt. Glais-Bizoin: Genom det stora antal fråger, som trontalet uppväckt, kommer man emellertid it törlägenhet. Men alla frågor låta sig delas i tvenne kategorier: Somliga äro tillfälliga, det är de yttre och finansiela: Andra äro permanenta och afse vårösrihet. — Tal. omordar först frågorna af den förra kategorien. Sedan trontalets författare (kejsaren) låtit sina blickar sväfva omkring öfver verldsaltets alla hörn, der Frankrikes vapen äro engagerade, säger han, såsom Gud i Genesis: Och det är allt ganska godt!En stämma: Och han har rätt. Glais-Bizoin: Godt! Men han vänder sina blickar bort från Polen, der nu en verklig dödstystnad råder. Trontalets författare är på samma gång både bedröfvad och glad öfver, att i Norden en af våra bundsförvandter uppslukas af Preussen och Österrikes månghöfdade örn. I Rom och Italien är allt) förträffligt. Vi lewna Rom, efter att på 17 år ha gifvit ut 400 millioner. Det är frukten af vår occupa tion (skratt). I Cochinchina ha vi äfven kommit till målet, tack vara det klerikala partiet, hvilket sedan det med entusiasm bidragit till uppförandet at den kejserl. byggnaden, nu arbetar på dess tillintetgörande (skratt). Vi stanna öfverallt, vi draga oss tillbaka från Algeriet, som är vår bästa eröfring. Mexico angår, samma belåtenhet. Den genom nationalviljan, såsom trontalets förf. säger, och genom 10.000 bajonetters makt, såsom jag tillägger, upprättade regering ... (afbrott, buller). Presidenten: Mr Glais-Bizoin, jag kallar Eder vill ordningen. Det är icke 40,000 bajonetter, utan den allmänna Önskan som gifvit regeringen... (afbrott). Glais-Bizoin: Här råder något missförstånd, hr presidentj; jag talar om Mexico. Presidenten: Jag förstår er icke, tala högre. Glais-Bizoin: Jag sade, att mexicanska reseringen, hvilken man framställt för oss såsom grundad genom folkviljan ... (från alla håll under allmänt skratt: Ack Mexico!) Glais-Bizoin: Jag talar om Mexico, hvars resering konsolideras, såsom man säger oss: sådana ord kunna anstå den officiela verlden, men äro ingenting mindre än egnade, att skingra handelsverldens och det intelligenta Frankrikes farhågor, emedan denna expedition endast kan jemföras med spanska kriget, hvilket var en af orsakerna till det första kejsarlömets fall (afbrott). Historien skall tala om inkonseqvensen i denna expedition och om den diplomatiska dubbelhet, som härvid medverkade... Om vi ännu lefde under den parlamentariska regimen, skulle kabinettet hafva fallit uuder den allmänna harmen, och kamrarne skulle sagt till regeringen: J hafven bragt Frankrike i en svår klämma, dragen det derur och sätten i dess ställe Eder falska ära och förvända egenkärlekk. Denna expedition skulle vara en välgerning, hvad utgång den än må få, om den kunde bli en lexa för landet och visa detta den fara, som ligger deri, att man anförtror sitt öde åt en enda viljag discretion (buller). Efter att ha skarpt uppräknat de tunga bördor, som budgeten pålägger folket, forttor talaren: Jag kommer nu till den svåraste delen af min uppgift. Jag finner en förf., som är alldeles hänryckt öfver sitt verk. Talet (tron-) sistl. år, hvilket förklarade alla våra förhoppningar på återvändande till frihet för utopier, hade Jörberedt oss härpå, så att en ur det kejserl. tryckeriet framgången skrift (Julins Cesar), hvilken endast genom sitt vackra tryck är anmärkningsvärd ... Presidenten: Edra ord äro opassande. Glais-Bizoin: Trontalets förf. säger, att den nuvarande författningen är fullkomlig uppifrån nedåt, har alla den engelska och amerikanska författningens förtjenster, utan att ega dess fel; den håller statsmakten och friheten i sund jemnvigt. Upphofsmannen är blind, då han icke inser, att statsmakten lider af samma fullblodighet, som störtade det första kejsurdömet, under det friheten förtrampas hvarje dag af :rikesministern (pressens vaktare) ... Författningens upphoisman tillägger, att en författning måste öfverensstämma med nationens anda och traditioner; visserligen, men hvad är då Frankrikes anda? Den frihet, som statsmakten vänder ryggen åt, då det går den väl, men för hvilken den djupt bugar, då det sår den illa; det bevisar de tillsatsakter, vid hvilka man skall skatta sig lycklig att kunna en dag klänga sig fast (buller). Presidenten: Akta kammarens känslor! Glais-Bizoin: Jag talar icke till kammaren, utan till landet. Presidenten: Akta då landets känslor! Glais-Bizoin: Man bör framför allt hysa aktning för sig sjelf... Snart säger man oss väl, att vi ega alla möjliga frioch rättigheter, och då vi ha lem alla, ha vi äfven kronan på verket, till hvilket inrikesministern hvarje dag lägger en ny prydnad, iningen han förbjuder de främmande tidningarnes inräde i Frankrike, hvarmed han åter kallar till lif kontinentalspärrningen mot intelligensen . . . Man vågar i Moniteur tillkännagifva, att en varning har samma egenskaper som en rättslig dom. Hvad! Man vågar ställa varningen lika med det, som är mest ipphöjdt i verlden? Under de absolutistiska regerinzarne hade våra fäder mycket att utstå, men jag trotar er, att kunna i forntiden finna något, som så nycket upprör det allmänna medvetandet! (häftiga fbrott). Presidenten: Detta är verkligen olidligt; om i fortsar på detta sätt, skall jag fråga kammaren, om den vill fråntaga er ordet. Glais-Bizorn uppräknar nu de frioch rättigteter, som förut funnits, och slutar sin långa lista ned att fråga ministern, hvilka frioch rättigheter om finnas qvar. En röst: Tribunens frihet. Glais-Bizoin: Ett dekret har gifvit oss den, tt dekret kan fråntaga oss den, och j kallen det het? (Buller) I en punkt är jeg af lika mening ned statsministern. Ilan har neml. sagt, att friheten igger i sederna. Ja, i de seder, som den parlamentaka regimen skapat; dessa seder söker j förstöra, r att i deras ställe gätta set företa kaicsardämato Hvad j Ä i H — —