Göteborgsposten – 6 mars 1866, sida 2

Ole Bull, har ingen norrman mer än Neupert gifvit konsert i Berlin. Minnespenning öfver agardh. Den minnespenning, som Vetenskapsakademien beslutit låta prägla öfver framl. biskop Agardh, och med hvars modellerande fru Lea Ahlborn är sysselsatt, beskrifves sålunda: Medaljen kommer att på åtsidan framställa Agardhs bröstbild med namn och titlar samt födelseoch dödsår. Frånsidan skall framställa en najad, sittande på vågen och bindande en krans af alger. Omskrift: Miras disponit sundi segetes. I afskärningen: Socio algologo beleberrimo R. Acad. Scient. Soosc. MDCCCLXII. Flottan. Fregatterna Norrköping. Eugenie och Josephine komma att undergå åtskilliga törändringar, för att, ehuru icke längre för krigsbruk lämpliga, användas dels såsom exercisfartyg dels till expeditioner i fredstid. Donation. Aflidne bibliotekarien E. S. Fant i Upsala har genom testamenariskt förordnande skänkt stittelsen för pauvres honteux i Upsala 1,000 rdr, hvarat årliga räntan skall tillfalla en i behof varande enka eller dotter af någon lärare eller tjensteman vid Upsala universitet. Utom denna donation har F. skänkt till tattigkassan i Alunda 2,000 rdr, till Morkala 500 rdr och till Helga Trefaldighet likaledes 500 rdr. Afslöjad bedragare. Från Wenersborg skrifves d. 2 d:s: Sistl. Måndag infann sig här i staden f. d. hemmansegaren Jonas Olsson i Källstorp af Rennelanda socken på Dal, för att vigilera sig till penningar i härv. ensk. bank. I denna afsigt hade han anmodat målaren Lund härstädes att åt sig författa behöflig revers samt formulär till borgensmeningen, hvilken revers han derefter undertecknade med falska namnet Jonas Pärsson. För att få borgensmeningen undertecknad med tvenne namn hade han vändt sig till en kringvandrande gesäll, hvilken jemväl utfärdade vederhäftighetsintyg i t. s. länsmannen Olof Sundells namn. Sålunda utrustad, uppträdde bedragaren på handl. Bruns kontor för att få lånehandlingarne kompletterade till begagnande i ensk. banken; men man upptäckte der utan svårighet förfalskningen, hvarom äfven Olsson tillsades. Denne vidhöll likväl att reversen var riktig, tills han hotades med polisens efterskickande, då han sann för godt att gripa till flykten, lemnande sin trettonarige son i sticket. Saken anmäldes genast hos stadsfiskalen Hammarström, som skyndsamt satte sina spanare i verksamhet med den påtöljd, att Olsson greps inom en timma. Vid polisförhöret nekade både fader och son fräckt att skuldförbindelsen vore falsk, men hr Hammarström förstod att så bringa förbrytaren till tvetalan, att Olsson äfvensom hans son slutligen öppet erkände att såväl namnteckningarne som vederhäftighetsbetyget voro falska. Målaren Lund har ingen annan del i saken, än att han på begäran och mot betalning ifyllt formuläret till revers och borgensmening, hvilket ofta förekommer, då allmogen sällan är skrifkunnig. — Olsson har under senare åren fört ett oordentligt lif och spolierat sin egendom, samt sålde sin sista hit medhafda häst på härv. torg för 10 rdr, hvarjemte han erkände, att all hans egendom var så öfverintecknad, att han numera icke egde ett öre. Svensk målare i utlandet. I Tllu