Göteborgsposten – 3 mars 1866, sida 2

Förbättrade Arbetarebostäder. Den) här i samhället under ett par år arbetande Tillsyningsföreningen har isynnerhet verkat att godt: det att behorvet af bättre bostäder för de arbetande klasserna blifvit mer än någonsin förut både kändt och erkändt. De lyckligt lottade, för hvilka ett samhälles sociala skuggsidor förut endast varit ett retande och intresset spännande inslag i romanen, hafva kommit i tillfälle, att se dessa skuggsidor på nära håll, att sjelfva, så att säga, taga på dem och öfvertyga sig om deras verkliga tillvaro. De hafva härvid ovilkorligen måst bringas till Ulvarliga tankar på, huru det stora problemet skall kunna bäst lösas, att gitva arbetaren tillträde till boningar, som äro sunda, ljusa och luftiga, så att han i dem skall känna sig verkligen ha ett hem, ett hem vid hvilket han kan fästa sig, ett hem som kan draga honom till sig och ej genom sin ruskiga nakenhet, sitt mörker och sin osundhet nästan tvingar honom ut och kommer honom att föredraga härden i krogen framför härden i hemmet. Frågan är af dem, som ej kunna trängas bort i en aflägsen framtid, den står ständigt åter fram och fordrar gin lösning. Men sättet, huru denna skall utföras, är ännu för mången dunkelt och sväfvande. Vi äro i detta afseende ännu sökande efter metoden. England kan dock i flera fall lemna oss ett godt och eftersoljansvärdt föredöme, ty der bar man ej skytt hvarken tid eller uppoffringar under de sista decennierna, för att afhjelpa det alltmera stigande och synbara behotvet at förbättring i de arbetande klassernas boningar. Vi sade stigande, ty det är en fullt bekräftad sats, att det nuvarande tillståndet innehåller ett starkt smittsamt såväl andligt som kroppsligt gift, hvilket snabbt sprider sig vidare och lätt kan, nästan innan man vet ordet af, korrumpera ett samhille i dess lägre delar. Säkert är, att ursprunget till mycket af samfundets onda bör sökas i det ej allenast osunda utan i allmänhet menniskan ovärdiga sätt, hvarpå stora massor af menskliga varelser lefva i sina boningar. För ett par år sedan skänkte en nordamerikansk millionär, handlanden Peabody, hvilken varit i 25 år bosatt i London, till de sattiga i denna stad den ansenliga summan af 150,000 pund sterling, hvilken frikostiga gåfva han nyligen tillökat med 100,000 pund, så att Londons fattiga endast från hans hand erhållit 14 mill. p. sterl. Några för gåfvans användande utsedda kuratorer erhöllo oinskränkt rätt i afseende på sättet för användningen, endast med det tillägg, att fonden eller en del deraf blefve använd till uppförandet af sådana förbättrade boningar för de fattiga, hvilka kunde i största möjliga grad förena de väsentliga begreppen af sundhet, beqvämlighet och åtnjutandet af social ekonomi!. Kuratorerua grepo verket an i öfverrensstämmelse härmed. Först beslöts, att gåfvan endast skulle användas till förmån tör personer, hvilka ej åtnjöto understöd af den allmänna fattigvården, emedan en hjelp till dem, som redon åtnjöto sattigförsörjning, i sjelfva verket snarare skulle vara att gifva en gårva till egendomen, än till armodet i ett distrikt. Kuratorerna inskränkte således först sin uppmärksamhet till en del af de arbetande fattiga, hvilka innehar en ställning öfver de fattiga, som erhålla fattighjelp. De beslöto vidare, att använda fonden så, att den blef reproduktiv, och utsträcka, enl. gifvarens önskan, dess välgerningar äfven till kommande slägten at Londons befolkning. Uppförandet af boningar för de arbetande fattiga efter sådana, förbättrade principer, som kunna föra på samma Igång till ekonomi, sundhet och social njutning, var enda sättet för reproduktiv användning. Det hade äfven den fördel med sig, att den låga hyra, hvartill dessa sunda och beqäma lagenheter kunna aflåtas, skulle årligen supplera den ursprungliga fonden och sålunda skapa en källa, ur hvilken liknande förmåner ständigt kunna vinnas, i en nästan obegränsad tidrymd. . Med gripande sanning yttra kuratorerna si en motiverad redogörelse för sin verksamnhet följande om den samhällsklass, för hvars