öfver den an Ira. Saken är denna: Det dekret : som inskränker talfriheten inom landtdagen s hade ej väl vunnit laga kraft hos nimud n. I domstol, förrän omständigheterna denvid bana ulde sig väg ut i pressen. Högsta Donstolen, in medlemmar äro ej allenast färpligtigade, at g; under alla omstiindigheter iakttaga tysin u en rörande sina tjensteangelägenheter. utan hal euvid andra tillfälle ätven särskilt varnats tö att sqvallra. Men saken dunstide det oak: ttadt. År det möjligt, att någon at de åtta 1-jsom fasthöllo vid yttranderätten emot de nic njsom ville förstöra den, kan ha förrådt sina irkolleger? Är det troligt, att medlemmarne ni minoriteten kunna ha sqvallrat ur skolan och af önskan att rentvå sig sjelfva, riktadt den allmänna oviljan mot dess rätta föremål? Utgitvaren af Köln. zeit.-, hvilket blad några dagar efter händelsen meddelar fullständiga detaljer derom, har af polisen uppfordrats att säga, hvarifrån han fått sin underrättelse. Om han svarar, kan hans uppriktighet drabbas med följder, gränsande till det groteska. Om han ej gör det, skall han skickas i fängelse för en obegränsad tid. Ett krångligt dilemma! Innan landtdagens afslutande hade tvenne af dep. kammarens medlemmar, grefve Wartensleben och hr Frese, en häftig träta, på grund af hvilken grefven utmanade den andre, som svarade att bästa sättet för försoning vore att taga tillbaka kränkande yttranden. Om grefven ville ursäkta sig skulle äfven han ssöra det, annars icke. Grerven ville naturligtsvis icke — hvaraf framgår, att han ej vill försonas, så att äfven blodsutgjutelse skulle vara onödig. Det är första gången som en preussare haft mod att icke ingå på en duell soch af princip vägra att sätta sitt lif på spel, för att försvara hvad han haft rätt att säga. Allmänna opinionen står på Freses sida, — men konung Wilhelm har hedratgretve Wartensleben med täta inbjudningar till hofvet. Den bolde konungen tycker väl med Stanhope, att Ålilla Frese (Blot) borde åtminstone betala med sin person, derför att han vågat töra folkets talan. En söt lukt för konung Wilhelm är väl ock den i dessa dagar i Berlin utkomna broschyren med titel: ÅMed Guds Nåder, hvilsken är hufvudsakligen riktad mot eden på författningen, hvilken den räknar bland de svåraste synderna mot erkännandet af det gudomliga nåderegementet. Vidare yttras: Tidens tecken drifva till omvändning, till återvändo till Gud, till det personliga regementet, hvilket endast kan vara af Guds näde. De reaktionära tidningarne jubla. Kreuzzeitung säger: I betraktande af regeringens hittills visade kraft och konseqvens, kunna vi icke betvifla, att hennes senaste beslut (landtdagena asslutande) äfven till sina konseqvenser är mycket väl öfvervågdt, och att derför älven de mått och steg skola följa på detsamsamma, som äro oundvikliga, för att detta första steg skull bli af verkligt gagn. Ett annat reaktionärt blad utbrister: Hvad som ej längre kunde lefva, har i dag gått till sina såder. Nu återstår för ministeren den stora uppgiften, att skepa förhållanden, genom hvilka ordning och lag befästas. Ministeren skall uppfylla detta åliggande och härigenom sätta kronan på sitt nya verk (kamrarnes hemskickande). År man oviss om, hvad dessa hotelser innnebära, så upplyser den ultra reaktionära Zeidlersche Corresp. derom, sägande: Dagordningens dimma skingras och deklamatorerna försättas plötsligt i en verklighet, mot hvars händelser den af dem förbannade författningen knappast kunde skydda dem. Således: dagordningen skall nu bli anklagelser mot och häktningar af liberala deputerade samt förföljelser mot den frisinnade pressen. I detta senare afseende lemnas bevis i anklagelsen mot tvenne Königsbergertidningar sör brott mot kronan, derför att de återgifvit lord Russells depesch till preussiska regerinsen, således en officiel statshandling, under let ej ett ord å myndigheternas sida yttrats mot några reaktionära tidningar, fastän dessa rögt förordat, att vederbörande skulle bryta ned grundlagen. —— — — — — P I Frankrike återigen har samma kamp om bibehållande eller utvidgning ut medbor sares frioch rättigheter en något skiljd ka akter. Här ha vi slafviska kamrar, med hvil a en herrskare, som sätter dyna-stpolitiken ramför allt och styr landet jab-Ölut sti-K aua, lock singsligt utspejande, huru vinden dÅ os massan, väl vetande att denna dock är ii vunden den rätte mektegande. I Inom den nedra kammaren, eller lagstil-o ande kåren, befinner sig dock oppasiriohen i tgande. men det går längeamt, enedan uvage al endast förrättas, då någon inom kåren dör ktia ller förflyttas tilt plats, som gör bans deit.js ga inde i kommarens förhandlingar omöjligt ite. len 1869 skola nya val företagas örver hela sk ndet, och de liberala blicka med hopp framät i re ot detta årtal. Kejsardömets och Frankri ia :s Sauna vänner Önska itrigt, alt kejsaren de: å ulis dess införa de nödvändigaste reforett erna som dan hIA. da en Kr Kila. avs KE