Göteborgsposten – 2 mars 1866, sida 2

— Som ri behagar löjtnant. Om jag förstår er rätt, betyder denna vägron, att ni skall söka till flykten före den bestämda tiden. — Jag säger ej motsatsen, svarade Renaud. — Då, fortfor m:r de Trailles, får ni ej miss yeka de strängare åtgärder som jag blir tvungen, att vidtaga mot er? — Ingalunda, öfverste. — Jag skall göra dem så milda som möjligt, tillade öfversten. — Hör hit, ni! ropade han derefter till sina soldater; för m:r de Frincheterre till det rum, som ligger öfver detta. En of er vaktar dörren! ställ en skildtrakt vid hvardera af husets knutar, och gif eld vid minsta försök till flykt. Kenand var tyst och rörde ej ens på ögonbrynen. i — Seså, löjtnant, yttrade m:r de Traillies välvilligt; det är tid ännu ... Vill ni ge mig ert ord? — Jug finner era åtgärder förträfdlig:, öfverste; jag skail derföre nöja mig med dem om ni tillåter. — Må vara! svarade herr de Trailles. Genom en ätbörd befalite han sina soldater utföra hans vilja. Sergeanten förde Renaud i det öfre rummet, låste dörren och ställde en skildtvakt derutanför. Den unge ofåvern befani sig ensam och blickade omkring sig. Milt i rummet beftann sig ett bord och en groft arbetad stol af ek. I en fördjupning midt emot ingången stod en säng med sängomhängen af grönt tyg.