Göteborgsposten – 2 mars 1866, sida 2

Från Utlandet. Otrons patriark, den gamle Voltaire, en eldig dyrkare af den konstitutionela principen, förklarar i sina Lettres sur les Angglais den regering såsom den enda riktiga, der konungen har makten, att göra allt godt, men händerna äro för det andra bundna på honom, der herrarne äro stora utan våldsgerningar och utan lifegna, och der folket utan förvirring deltager i regeringen. Det var han, som först uttalade de ord, hvilka sedan blefvo den lösen som revolutionen bemäktigade sig, men med frihet menade han lagens herravälde och med jemlikhet rättslikhet, allas lika berättigande till lagens skydd. -La libertö consiste å ne dependre que des lois, skrafver ban i sina Pensces sur PAdministration publique. Regeringen var för honom allas vilja, utlörd genom ett öfverhutvud eller genom fera, allt efter måttstocken af de lagar, som gilvits af alla. Voltaire fann detta sitt ideal för frihet och jemlikhet tillfredsstäldt uti den engelska konstitutionen. Men sådan är tidens lag: allt förändras, allt går ramät, och den konstitution, som var hans deal sör en jordisk styrelsetorm, tillfredsstaler nu ej längre engelsmännens behof. Jemikheten skall nu tillkämpas i större omfattning, ty den engelska civilisationen har gått i