Göteborgsposten – 2 mars 1866, sida 1

BASTARDEN) Af PAUL SAUNIER. Redan stod han i begrepp att låta honom känna snorrarne för att åter sätta honom i rörelse, då han blef varse att det kloka djuret spetsade öronen och i länga andedrag insöp luften med sina utvidgade nisborrar. Hvad nu? tänkte Renaud. Hvad kan hästen vädra? Nästan i samma ögonblick lät djuret höra ett högljudt gnäggande, hvilket straxt besvarades af flera andra gnägganden. Hästen hade vädrat varelser af sitt eget slägte i grannskapet. — Hvad betyder det här? mumlade den unge löjtnanten. Har jag kommit vilse? Dessa ryttare som äro i grannskapet, äro de vänner celler fiender? I samma ögonblick han gjorde sig sjelf denna fråga under det han fästade sina blickar på det täta löfverket framför sig, kände han sin häst böja sig ned på bakbenen, och då han i detta ögonblick skulle draga upp sina pistoler ur det hölster hvari de voro förvarade, hörde han bakom sig den häftiga andedrägten af en man, hvars armar nu grepo om honom med en styrka och en snabbhet ) Forts, fr. N:o 50.