Göteborgsposten – 28 februari 1866, sida 2

med den forklaring: Förenta Staterna, nu befriade från slafveriet, som förut haft ett så afgörande inflytande på dess politik, skola nu vid erkännandet af stater ej mera låta sig beotämmas af racens eller hudens färg; negerrepublikerna Hayti och Liberia äro erkände, och han tviflade ej på, att icke äfven Dominica skulle bli det, fastän han icke ansåg sig för tillfället berättigad att tala i regeringens namn. Vi hafva, yttrade han till sist,uppfört en mäktig statsbyggnad; vi behöfva stöd utifrån och sådana skola bildas med civilisationens utveckling i denna verldsdel. De skola uppstå som republiker, hvila på lika grundval, deras säte skola vara länderna och öarne i Förenta Staternas grannskap. Och vi skola icke spörja efter, af hvilken race eller ursprung dessa republiker skola vara. Vi önska, att dessa stöd må ökas, om det kan gå för sig utan att vi behöfva tillgripa förräderiets vapen. Dessa ord ha onekligen en hög betydelse, såväl i politiskt som kulturhistoriskt hänseende. De innehålla en omisskännelig förklaring mot kefsardömet Mexico, men, hvad mera är, Förenta Staternas minister förklarar: vi bemöda osa om, att kring oss bilda ett system af republikanska stater, hvari dea menskliga jemlikheten fullständigt erkännes. Principielt kunde Seward i sjelfva verket icke uppställa något högre program mot det napoleonska försöket i Mexico. Men det återstår nu att se, huru Seward skall lösa frågan praktiskt. Utan samband med hans yttrande är väl ej alldeles det inom kongressen väckta förslaget om, att Unionen skulle sluta förbund med de öfriga amerikanska republikerna mot Frankrike, såframt detta vill envisas med att qvarstanna i Mexico. Man skulle vara frestad, att häri skönja de första tecknen till det politiska system, som unionsregeringen tänker använda, i händelse man från Europa vill påföra Amerika monarkiska institutioner. Hon kastar djerft fram satsen: monarki eller republik?, ställer sig sjelf på republikens sida och bereder sig att gå i kamp för denna ide. Kan man väl tänka sig, att icke Frankrike skall tändas och åter genomilas af hänförelse, om dess legioner skola mötas af ropet: vive la republique! Detta skall utöfva minst samma tjusningskraft och välde som Napoleon I en gång utöfvade vid återkomsten från Elba öfver de legioner, som bourbonerna skickade emot honom. Vi må härvid äfven icke släppa ur sigte, att Seward i sina depescher till Frankrike rörande mexicanska frågan städse fasthållit dervid, att han betraktade Frankrikes inblandning i Mexico såsom ett försök riktadt mot den republikanska styrelseformen. — I förbigående må nämnas, att Seward efter sin bemkomst genast lagat, att republiken Dominica blefjerkänd och en gesandt ditsänd, hvaraf framgår, att Seward hade tull mening med sina yttranden. Man torde ätven ha skäl att anse dessa syfta på Spaniens uppträdande mot republikerna Chili och Peru. Då Unionen vill sluta förbund med öfriga amerikanska republiker, skall hon väl icke lemna ur räkningen nämnda båda stater, hvilka just nu befinna sig i krig med Spanien, så att de kunna möjligen räkna på understöd från Washington. Genom de utländska tidningarne går nu en öfverblick af sagda båda republikers stridskrafter till sjös, hvilka de kunna använda mot Spanien. Af densamma framgår: Före fientligheternas utbrott var den chileniska flottan visserligen ännu obetydlig; den bestod af ungetär 5 ångare om 27 kanoner, och ombord på denna lilla sjömakt tjente ungefär 400 matroser och 800 marinsoldater. Sedan kriget utbröt har denna lilla sjömakt ökats med det från spanjorerna tagna Cavadonga, och med penningar kan man nu mycket lätt och hastigt anskaffa krigsfartyg, medan Chilenerna med deras långsträckta hafskust svårligen kunna sakna matroser. Den peruanska krigsflottan är betydlir. Dess största skepp, Independencia, är pansradt och försedt med en stark vädurformad bog, samt beväradt med 12 70-pundingar och 2 150-pundingar, vändbara kanoner. Dessutom räknar den peruanska flottan sju andra skepp med en total bestickning af 76 kanoner. Flera andra krigsfartyg skola nyligen ha byggts i Europa för peruansk räkning och vara på väg till bestämmelseort. Ätven om de äro förenade, uthärda Chilis och Perus flottor ingen jemförelse med Spaniens sjömakt, men å andra sidan befinner sig den spanska flottan 7 till 8,000 eng. mil från sin hemorts hamnar och kan ej beqvämt proviantera i Stilla Hafvet, eller förses med kol och repareras. Äfven om detta hinder icke skulle stå i vägen, skulle spanska flottan, så stor hon är — hon räknar 78 ångare och 556 kanoner — omöjligen kunna med kraft blockera den långa chileniskt-peruanska kuststräckan. En korresp. till Nen-Jork Herald ekildrar Callao, den peruianska hufvu staden Limas hamn, såsom starkt befästadt och beväradt med svåra kanoner, deribland 300-pundingar af gjutstål, och i hamnen lågo tornskannet Victara kant vadurångaren Taoas