Göteborgsposten – 27 februari 1866, sida 2

En svensk Pepita. En från Tyskland anländ resande har för en tidning i Köpenhamn berättat följande komiska händelse, som i förra veckan tilldrog sig på jernbanstationen i Köln och till hvilken han var ögonvittne. Den svenske dansören Carl Edström, som för några år sedan i några svenska landsortsstäder och äfven i Köpenhamn uppträdde som den falska Pepita, har en tid uppehållit sig i Frankrike, och kom nu till Köln på genomresa. Då hans koffertar här undersöktes blef tjenstgörande tulltjenstemannen mycket förundrad öfver att finna, det de bland annat innehöllo flere. damdrägter samt en del eleganta sidenband, spetsar och blommor o. s. v. Edström förklarade i en blandning af franska och tyska, att han var dansör och uppträdde både som herre och dam, samt att han, som reste veriden omkring för att uppträda, måste föra sina dyrbara kostymer med sig. Tulltjenstemannen blef dock ej öfvertygad, och då han dessutom fann 11 par ovanligt små atlas-skor, bestyrkte detta ännu mera hans öfvertygelse om att härunder låg något misstänkt. Ställningen var ingalunda behaglig för Edström, enär tåget just skulle gå och han under sitt vistande i Frankrike glömt att tala tyska, så att han alldeles icke kunde förklara sig. Ilär voro goda råd dyra; tåget var färdigt att gå vidare. Men plötsligt fick Edström ett intall. Med otrolig hastighet afkastade han öfverrock och stöflar, och tog på sig ett par at de omtalta små skorna samt började att spatsera omkring på tåspetsarne bland koffertar och askar samt göra piruetter. — Denna slående bevisning tillfredsställde tulltjenstemannen. Effekterna packades hastigt in i koffertarne igen, och Edström steg in i vagnen under jublande bifall från de öfriga både manliga och qvinliga passagerarne som bevistat extra-föreställningen.