Göteborgsposten – 26 februari 1866, sida 2

oss om utbrottet af enFrevolution i Donaufurstendömenas hufvudstad Bucharest med den påtöljd att öfvermakten satt sig i besittning af den regerande furst Couzas person och tvungit honom att abdikera, — är ett nytt bevis på, hvilka olyckliga följder Frankrikes mexicanska politik medför. Frankrike är i närvarande stund tyvärr vanmäktigt och kan ej ens upprätthålla sina egna älsklingsideer i Europa. Furst Couza är, eller kanske rättare var Frankrikes skötebarn. Genom Frankrikes mäktiga inflytande, erhållet medelst Krimkriget, kom furst Couza att intaga den oberoende ställning, som utmärkt hans styrelse. Det är väl numera otvitvelaktigt, att Frankrike trodde sig genom honom kunna skapa efterhand ett starkt sydslaviskt rike, som skulle vara i stånd att intaga Turkiets plats och resa ett kraftigt motstånd mot Rysslands framträngande på denna kant. Turkiet är döende, Grekland i anarki, Österrike huttlade ännu för kort tid sedan med en olycksalig centralisationspolitik. som var nära att bringa detta kejsardöme till upplösning — man försökte derför att i Donaufurstendömena bilda den brottmur, mot hvilken de ryska stormböljorna skulle bryta sig. Systemet var godt, så länge det upprätthölls med franska örnarnes vertiger men, som sagdt, Frankrike är nu bundet i Mexico, och så länge det ej frigjort sig deritrån, kan det ej upprätthålla något i Europa. Ry ssland och Preussen äro i nära allians, det är obestridligt. Det senare landets premierminister skulle annars icke kunna föra ett sådant språk som han gör, och till ersättning för att han får taga de dansk-tyska hertigdömena schackar Preussen Osterrike med en hotelse om krig, som gör det omöjligt för detta senare land, att hämma de ryska planernas utveckling å dess sydöstra gränser. Detta ligger nu klart i dagen. Vi kunna med snaraste vänta de skarpaste noter från Preussen till Österrike, noter som skola i sig innebära en krigsförklaring och äfven skulle såsom sådana upptagas, om Österrike endast vågade. Under tiden gör Ryssland hvad det vill i Donaufurstendömena och rycker framåt in i Turkiets statskropp. Österrike djerfves ej ensamt motsätta sig, ty det fruktar Preussen och är ingalunda säkert för Italien, likasom ställningen till Ungern ännu är sväfvande. Preussen utför derför sina planer i hertigdömena, och Österrike skall tvingas att draga sig derifrån. Man kan nu inse, hvarför det så ifrigt närmat sig Frankrike och hos detta sökt stöd i den hotande faran. Men Frankrike förmår intet. Genom sin dubbla politik mot Italien har Napoleon gjort italienarne högligen misstrogna emot honom. I Mexico är han bunden — och folktriheten och nationalitetsprincipen sväfva mer än någonsin i fara. Men Fortuna hvilar på ett kringsnurrande klot och händelserna vexla. Lyckas Napoleon så besegra sig sjelf, att han förmår draga sig ur den mexicanska förvecklingen, kan han ännu tala stora och kraftiga ord i Europa och höja Frankrikes sjunkande anseende. För den skandinaviska Norden är händelsen i Donaufurstendömena af betydelse. Den visar, huru Rysslands politik åter flyter ofvanpå och med den Preussens; ty revolutionen i Bucharest är ej resultatet af en national rörelse, utan frukten af ryska rublers klang. Vårt hopp är, att Napoleon räddar sig från Amerika, eller i motsatt fall att den verkliga folkviljan i Frankrike åter kommer till välde. Förr är det väl ej värdt att tänka på en resning i Preussen med bortkastande af absolutismens fjettrar. Den nu detroniserade hospodaren öfver Donaufurstendömena Moldau foch Wallachiet, furst Alexander husa, är född år 1821 eller 1822. Han härstammar från en bojarfamilj, hvilken egentligen icke kunde ha anspråk på, att en af dess medlemmar skulle bli upphöjd till landets högsta värdighet. Alexander Kusa erhöll sin uppfostran å ett institut, som i Bucharest öppnats af Gall, en son till den bekante stiftaren af frenologien. Sin högre utbildning fick han dock i utlandet. Han var en tid elev i kadettskolan i Potsdam, idkade i Mänchen gemensamt med Gregorius Ghika, den förre, nu aflidne fursten at Moldau, juridiska studier och besökte älven Paris. I sitt fädernesland ingick han i statens tjenst, der hans kunskaper och talanger snart förskaffade honom högre anställningar. Han var bl. a. ståthållare i Galatz och direktör för en afdelning inom inrikesministeriet. Genom sitt giftermål med en dotter till bojaren Rosetti blef han besvågrad med familjen Sturdza och der