bröder, iklädd fullständig uniform, och anmodade att vara honom behjelplig vid fasttagandet af en förfalskare. I samma ögonblick passerade en person förbi, bärande en liten blecklåda under armen. Den nykomne poliskonstapela hejdade honom genast under utrop att det just var den ifrågavarande personen samt öfverantvardade honom åt kamraten under det han sjelf med blecklådan begaf siz till poliskommissarien för att aflägga sin rapport. Men hvarken lådan eller poliskonstapeln lät sedermera höra af sig, ty vid närmare förklaring med den så plötsligt öfverfallne befanns det, att han var kassör i en fillalafdelning af Greenwichsbanken och hade för vana att hvarje morgon bära betydliga summor från afdelningskontoret till husvudbanken i hörnet af Clarksonoch Hudsongatorna, hvilken omständighet listigt begagnats af den falske konstapeln. Denna morgon hade lådan innehällit 6.000 dollars i s. k. greenbacks och 4,000 d:o i guld hvilka på detta sätt fallit i en utstuderad bofs händer. Djupt sörjd och saknad. Några arbetare i Faubourg Saint-Antoine i Paris hade följt en af deras grannar till grafven. Sedan ceremonien var lyckligt öfverstökad begaf man sig til en restauratör i grannskapet för att intaga en portion hare och ett glas blått vin. Den atlidnes unge son var också med i sällskapet. Allting i Frankrike slutar med sång; sedan sällskapet tömt några buteljer blått vin blet sinnesstämningen gladare och man började gnola på melodier ur Martha och Den sköna Helenak. Endast den sörjande sonen satt ledsen och dyster i en vrå. — Se så, min gosse, ropade en af de glada begrafningsgästerna hastigt till honom, sitt nu inte der och häng läpp. Kom hit och sjung för oss en visa, det skall muntra upp dig! — -Ack, nej, blef svaret, :det kan jag icke, det är för mycket för mig 1— -Åh prat! Fram med visan nu bara! — Nej. noj, snyftade den trogne sonen, solo kan jag då omöjligt sjunga, men jag skall göra, hvad jag kan för att stämma in i kören 1