Göteborgsposten – 24 februari 1866, sida 2

i deputationen. — Ofvannämnda petition har följande lydelse: Stormäktigste, Allernädigste Konung! Sedan långt tillbaka hafva vi här i Sverige haft för sed, att i bekymmersamma ögonblick vända oss till vår Konung, och förgäfves har ännu aldrig någon vädjat till Ers Maj:ts goda hjerta och upplysta förstånd. Det lustrum, under hvilket friherre von Stedingk haft sig i nåder anförtrodd ledningen af Eders Kongl. Maj:ts teatrar, har varit för den dramatiska konsten lyckobringande, på samma gång som det åt friherre von Stedingk inbringat en rik skörd af välförtjent tacksamhet och erkännande. Det var också med beklämda hjertan vi mottogo underrättelsen att de Kungl. teatrarne skulle förlora en chef, på hvars fortfarande verksamhet så stora förhoppningar blifvit byggda — cn chef, som väl förstått, att blott den makt, som bär bildningens och humanitetens prägel, är den enda sanna och starka i de sköna konsternas rike. I känslan af den förlust, som hotar oss, hafva vi vagat närma oss till Ers Maj:ts tron, för att der, i djupaste underdånighet, anhålla, det täcktes Eders Kongl. Maj:t visa Dess teatrars sujetter den nåden, att ännu länge bibehålla friherre von Stedingk vid styrelsen öfver Eders Kongl. Maj:ts hofkapell och teatrar. Konungen mottog särdeles välvilligt de deputerade och lofvade, att han skulle i ämnet samtala med frih. v. Stedingk. Efter ankomsten från slottet begaf sig deputationen direkte till frih. v. Stedingk, hvilken förklarade sin hjertligaste erkänsla tör den välvilja för honom, som i detta teaterpersonalens uppträdande så oförstäldt uttalat sig.