IIvarjehanda från Paris. Paris d. 15 Februari. Om de feta oxarne och deras eskort icke funnes, skulle man icke mårka det ringaste at karnevalen i Paris. Men nu strömmar hela verlden bort till dessa qvadrupeder, och deröfver bör man egentligen icke förvånas, ty karnevalsfröjderna äro parisarne lika knappt tillstadda, som den politiska friheten, och detta är äfven skälet, hvarför det ej kan bli något af den parisiska gatukarnevalen: anspelningar på holvet eller officiela personer och på händelserna skulle icke tillåtas. Polisen skulle skrida in och låta häkta hvarje mask, som skulle trampa vederbörande, politiken, moralen, embetsmän, stordignitärer, statskorporationerna eller i allmänhet någon mera betydande personlighet på liktornarne. Denna tryckning som nu i många år hvilat örver allt otlentligt, har gjort parisarne alldeles oförmögna till att utföra karnevalsskämt. Endast i de officiela salongerna förnimmas ännu qvickheter och skämt; endast der tror man sig befriad från hvarje fruktan för att skola stöta på herrarne trån Rue de Jerusalem (der polisprefekturen ligger). Detta kunde man tydligt akttaga på sjoministerns maskeradbal sastlagsmåndag, der allt var satir och skämt och sjetva den af kejsaren i trontalet proklamerade tedspolitiken otörbehållsamt persifflerades. Festens glanspunkt var ett tåg al masker, hvilket föreställde de olika verldsdelarne. Europa kom först, representeradt af m:me Bartholony, som bar öfver sin drägt en lysande mantel at karmosinrödt sammet, med ett rikt diadem af ädla stenar och ett halsband sammansatt af de olika staternas förnämsta ordnar. Hon stod på en hög char, prydd med alla de europeiska makternas vapensköldar, hvilken skred sakta framåt mellan tvenne leder af de särskilda nationerna, framställda i de för dem egendomliga drägter af en del damer och herrar, bland hvilka m:lle Beckwith, som föreställde Frankrike, isynnerhet stralade uti en drägt af hvitt satin, med en örn med utspända vingar på hufvudet, ett tresärgadt skärp omkring litvet och en olivegren i handen, såsom fredens symbol, Hennes uppvaktning utgjordes af Bretagnare, Baskirer, Normander och Elsassare. Asien representerades af furstinnan Rimski-Korsakoff, som i en rik drägt af blommig brokad låg i en indisk palankin, prydd med hvita elefanthufvuden. Hennes drägt strålade al diamanter och framför henne voro uppställda fyra krokodiler från Ganges med uppspärrade gap. Afrika kom dernäst i furstinnan Jablonowskas person, som satt på en med ejonhudar betäckt tron. Hennes drägt utsjordes af en hvit satin-robe, stickad med