Göteborgsposten – 21 februari 1866, sida 4

Till Allmänheten! Sedan hos Fattig-Försörjnings-Styrelsen anmälan förekommit, att tiggeriet här i staden återigen börjat tilltaga i en oroande grad, serdeles af personer från angränsande församlingar och af kringstrykande barn, som aningen försumma sin skolgång, eller på lediga stunder dertill af föräldrarne uppmanas, har Styrelsen, för hvars omtanka utrotandet al dylikt oskick ständigt varit ett vigtigt föremål, funnit sig föranlåten, att, i likhet med uvad förut någon gång egt rum, framställa den anhållan, att inga allmosor, under hvad förevändning som helst, måtte varda vid dörrarne utdelade, utan fasthellre att de bettlande till Fattigvården hänvisas, för att der få behofven undersökte och afhulpne. Med kännedom om de rikliga understöd, som i många former tillhandahållas, hyser Styrelsen den öfvertygelsen, att ingen anledning till bettlande egentligen förefinnes; och då erfarenheten lärt, huru, i de flesta fall, de gåfvor, som barmhertigheten framräcker, endast missbrukas och förslösas, samt det demoraliserande inflytande tiggeriet utöfvar på lättjefulla barn alltför väl är insedt och kändt, anser sig Styrelsen destomera befogad till denna uppmaning som den städse låtit sig angeläget vara, att lindra allt verkligt inom samhället förekommande behof och för sådant ändamål, bland annat, gått i författning om tillhandahållande på Kamererare-kontoret i Försörjningshuset at så kallade matpolletter, efter ett pris af 6 öre per stycke, för de fattigare af arbetsklassen, som vilja tillgodogöra sig denna billiga utspisning, eller för den öfriga allmänheten, som önskar att företrädesvis på detta sätt afhjelpa någon tilläfventyrs känd och vitsordad nöd. Utan en så beskaffad törutgången undersökning motarbetas Fattigvårdens ändamål, och med full visshet kan det antagas, att hvarje annat utdelande af allmosor, i synnerhet åt tiggande barn, verkar i högsta grad skadligt och olycksbringande. Göteborg den 13 Februari 1866. Fattig-Försörjnings-Styrelsen.