Göteborgsposten – 21 februari 1866, sida 2

i Från Utlandet. Ändtligen ingick i går utländsk post, efter det vi i trenne dagar saknat de utländska tidningarne. Redan en hastig öfverblick af dem har varit tillräcklig, för att visa oss, huru mäktigt krafterna spänna emot hvarandra inom den civiliserade verlden och huru allt nästan tyckes hänga på en tråd, hvilken lätt kan brista och kasta det hela i en oredig villervalla. Här ha vi England och nordamerikanska Unionen, mellan hvilka spänningen, såsom nedan skall visas, synes vara större än någonsin. Der står Preussens regering i kamp med sin deputerade kammare å ena sidan och i spänning med Österrike å den andra, medan hon fortfarande fattar allt fastare fot i Slesvig. Här fortfar det ovissa förhållandet mellan Österrike och Ungern. Man vill å båda sidor visa försonlighet, men förvecklingen är en principfråga, och det är ännu ovisst, om man å någondera sidan vill verkligt gifva efter. Italien ställer sig i skarpt förhållande till Spanien, med förebråelserna till detta vändande sig indirekt mot Frankrike, under det på samma gång betolkningen på den italienska halfön börjar förråda otålighet och visa sig oppositionel. Frankrikes ställning till nordamerikanska Unionen är ännu oviss, deremot synes det så mycker säkrare, att en kamp börjar uppstå inom landet mellan regeringen och allmänna meningen, som fordrar större frioch rättigheter, och märkligt är, huru ordet revolution allt oftare och oftare ljuder offentligt i tal och tryck. Senatens sista plenum för adressdebatten den 14 Febr. lemnar en ganska märklig illustration till ställningen inom Frankrike och är af ett ej ringa, pikant intresse. Kejsarens personlige vän, hr de Persigny, uttalade sig neml. med starkt eftertryck mot hvarje vidare eftergift eller reform, sägande i märklig öfverensstämmelse med hvad kejsaren i sitt trontal yttrade, att det engelska parlamentari