Göteborgsposten – 21 februari 1866, sida 2

Utan att vidare reflektera och blott lydande sin känsla af rättvisa, hvilken uppreste sig emot detta råa angrepp, drog Renaud värjan och ställde sig bredvid gardisterna. Striden fick plötsligt ett annat utseende. Renaud, hvars värja beskref hastiga cirklar och träffade de öfverraskade fienderna, satte ögonblickligen tvenne af äfventyrarne ur stridbart skick. — Ire mot tre, sade han. Nu är partiet jemngodt. Han bedrog sig. Ett regn af stolar började nedfalla på anstiftarne af striden, hvilka blefvo helt bestörta öfver detta oväntade anfall. Renaud kastade en blick mot det håll, hvarifrån desse nya stridsvapen kommo och varseblef Michel som gjorde sitt bästa för att gifva värdshuset Puit dAmoures oskadliga stolar så god fart som möjligt. De tre äfventyrarne skulle varit förlorade utan den oväntade hjelp som nu ankom. Det var tio stycken soldater som värdshusvärden förde med sig för att återställa ordningen i värdshuset. Scenen förändrades genast vid deras ankomst. Kardiaalens båda gardister ville fortsätta att anfalla sina fiender; men Renaud höll deras värjor tillbaka och ställde sig beslutsamt framför dem. Derefter vände han sig mot de nyss ankomna soldaterna och yttrade till sergeanten som kommenderade dem: — Gör er pligt. Soldaterna började med att arrestera de tre äfventyrarne och frågade hotellvärden huru striden börjat. Denne kunde dock ej redogöra härför.