Sorgena stämma, jag förstår din smärta! Sorgsna stämma, hur du skär mitt hjerta! Arma, fallna drottning, Se, af blygsel står min kind i brand! Sköna flicka, som jag ville vinna, Du skall icke blifva min slafvinna. Gondolier, tig stilla, Tills du fraktar friheten i land! På samma sätt i Neros Gyllene Hus, der första versen lyder: Jag vandrar omkring på en sträcka Af sjunkna palatsers grus, Der mossor muren betäcka På Neros gyllene hus, och ungefär den mellersta: I morgon lemnar S:t Peter Med suckan sin Vatican. Kring all naturen det heter: Nu vaknar den store Pan, för att låta stycket sluta med: Den krönta mitran skall rysa För bilden som sträfvar mot skyn, Men solen aldrig belysa En större, skönare syn. Det kanske bästa stycket af Sven Tröst är: Nina la Lavandaja, hvilket ljuder i rytmisk fulländning sjelft som en mjuk och välljudsrik melodi. Sigurd Slembe är en fridsam diktarenatur med håg för erotik. Söndagstrid vittnar om goda anlag för romansen. Den at denna signatur lemnade skizzen i prosa: Pydhias, synes påverkad af den för vår tid märkliga rörelse, som vill tränga in i historien om kristendomens och det sjunkande antika tidehvarfvets kamp, men förf. har ej förmått gitva inom sin valda ram ämnet det stora uttryck, som det i sig eger. Edvard är redan en gammal bekant, men hans i denna samling intagna dikter synes oss ej utgöra prof på något egentligt tramåtgående. Poemet Kos och Törne är emellertid en liten behagfull dikt, om än deri förekommande sammanställning mellan rosen och törnet samt Jesus och folket synes något trivial. Fjalar sjunger nästan uteslutande öfver naturen och sjunger mycket, så att han tyckes stundom tröttna och sakna bilder isin sång. Men oftast ligger friskhet deri, och man känner sig t. ex. ovilkorligen ryckt med på diktarens Morgonvandring: Vid dagens första gryaing ren, När fogeln vaknar upp på gren, Bland klipporna jag klättrar. Hur herrligt att från bergets topp Se sol ur bölja rinna opp Och känna sig så full af hopp, Så fri från alla fjettrar. Ko har bl a. lemnat en cykel Lyriska fantasier, som förråder framåtgående. Af Finn ha vi en intressant liten, ganska väl skrifven berättelse, kallad En Bilderstrid. — Vi anhålla i öfrigt att snart, vid omnämnandet af hans större dramatiska dikt Alboin, få återkomma till denna signatur. A. EK.