Göteborgsposten – 20 februari 1866, sida 2

mitt sällskap. — Iåt oss gå ut! svarade Renaud utan att direkt svara på frågan. — Båda två lemnade kyrkan. Jag finner, yttrade markisen först, att ni sedan lång tid känner m:lle Blanche. — Ni bedrager er ej; hon har nyss tillåtit mig att öppet medgifva det. — Och ni vill gifta er med henne? — I morgon skall jag ha äran att begära hennes hand af grefve de Valenc, svarade Renaud i trotsig ton. — Ni har bestämdt beslutat det? — Fullkomligt. För öfrigt tjenar det ju intet till att göra alla dessa frågor, då jag sagt att jag står till er disposition. Jag har fullkomligt hört det, och om jag ej upptagit den handske ni utkastat, så är det derföre att jag ej ämnar göra det. Tror ni er ha någon utsigt atf bli väl emottagen af grefven? — För att säga sanningen: Nej! — Och om jag hjelpte er? — På hvad sätt? frågade Renaud, öfverraskad öfver detta anbud. — Åh ... genom att förklara grefven att jag afstår från hans dotters hand. — Ni skulle vilja göra det? (Forts.)