Göteborgsposten – 19 februari 1866, sida 3

Med anledning af ofvanstående reklama tion må anmärkas, att i Veckokrönikan aldrig med bestämdhet, endast ryktesvis, omtalats att 2:ne olycksfall inträffat under ångf. Car XV:s senaste uppehåll i London. Att emel lertid sannolikt intet hinder torde ha funnits för att sådane verkligen kunnat passera bevisar, tyckes det, bäst hr Befälhafvarens nog egendomliga förklaring, att vistandet ombord å fartyget endast för i tjenstgöring staddapersoner kan vara fullkomligt säkert hvad beträffar lif och lemmar, För ötrigt, om dessa båda olycksfall i utländsk hamn icke inträffa (vi ha, som sagdt, icke med bestämdhet påstäått motsatsen) hvilket vi ock med anledning af h Befälhafvarens förklaring icke anse oss ega rät! att betvifla, torde det å andra sidan icke vara någon nyhet hvarken för hr Befälhafvaren eller hans besättning, att tillräckligt många olyckor ombord egt rum i svensk hamn, ettdera derigenom att luckorna alldeles saknats eller också derigenom att de endast löst och med bristande noggrannhet pålagts, för att väl kunna föranleda till både den ena och andra allvarliga reflexionen, hemtade icke från fantasien utan från en, tyvärr, alltför bedröflig verklighet. Hvad det beträffar att den person, hvil ken nu senast träffades af olyckan förut erhållit varningar, ha vi fått oss af ett ögonvittne meddeladt, att sådane visserligen gjordes, men att det då redan var för sent, enär hela tilldragelsen timade ögonblickligen efter mannens ankomst ombord och att denne, då varningsropen ljödo, redan kommit så långt på sin olyckliga färd att endast hufvudet syntes öfver lucköppningen. Slutligen må tilläggas att utspridande af osanningar ännu aldrig tillhört den persons verksamhet, som tecknar sig Krönikeskrifvaren.