Göteborgsposten – 19 februari 1866, sida 2

Om stenaud kände någon tillfredsställelse af denna froniliea hyllning åt hans förtjenst, så var det mindre tillfolje of en känsla af egenkärlek, än derföre att Blanche och grefve de Valenck, som befunno sig i närheten, ej förlorat ett ord af detta samtal. petrattande vicomte de Puylaurens, så var han orolig. — Är det allvar? frågade han sig, eller är det endast kattens lek med rättan.