sigtighet, jag ber er. En oförsigtighet kan kosta or litvet. Kardinalen lät dessa sista ord åtföljas af en blick som var alltför betydelsefull för att Renaud ej skulle förstå allt hvad detta yttrande innebar. Han svarade ej. — Konungen har flera gånger frågat efter er, fortfor kardinalen. Han har ej glömt att ni räddat honom, om ej från döden, så åtminstone från en förskräcklig blessyr. — Hans majestät öfverhopar mig verkligen med godhet! mumlade Renaud förvirrad. — Det är endast rättvisa, min herre, och efter vi nu äro inne på detta ämne så vill jag säga er att jag nyss erfarit att ni just i dag gjort äfven en af de mina en tjenst. Renaud bugade sig ånyo, men kunde ej hålla tillbaka ett småleende vid tanken på den kritiska, men på samma gång löjliga belägenhet hvarur han räddat Boisrobert. Richelin anade hans tanka, ty äfven han smålog. — Så föga vigtig denna tjenst än kan förefalla, återtog han gliidtigt, är jag hkväl ej otacksam derför, herr baron. Jag ger er rättighet att påminna mig härom. Derefter aflägsnade sig kardinalen, i det han med handen gjorde en afskedsätbörd, full af välvilja åt den unge adelsmannen. Den allmänna uppmärksamheten riktades nu helt och hållet på Renaud. Det var någonting ovanligt vid hofvet att en person på detta sätt straxt ifrån sin ankomst öfverhopades af ynnest både från konungen, monsieur och kardinalen.