Göteborgsposten – 15 februari 1866, sida 2

Z— — —— — — — Jag skall omtala det för er. Men låt mig först och främst få tacka er för er ädelmodiga mellankomst. Hade ni ej varit skulle dessa uslingar slagit ihjel mig. — Men säg då orsaken till grälet och huru kommer det sig att ni är här? — Det är ingalunda slumpen som fört mig hit, herr baron, det är min egen fria vilja. Föreställ er att man sedan någon tid tillbaka lofvat mig att jag skulle erhålla abbotstiftet Livry, och att jag ej det ringaste kände till detta abbotstift. Jag beslöt derföre i dag på morgonen att taga mitt blifvande abbotstift i betraktande, jag satte mig upp på ryggen af en fredlig mulåsna och sedan jag gjort mitt besök återtog jag vägen till Paris. Då jag hunnit till Bondy, hvarest vi nu befinna oss, märkte jag att min mulåsna var törstig och jag tror äfven att jag sjelf kände någon törst, till följe hvaraf jag stannade utanför porten till detta värdshus. Det var då jag råkade ut för dessa fördömda bönder, fortfor Boisrobert med en betecknande åtbörd, som snart afbröts af ett utrop af smärta. — Men huru har ni kunnat inlåta er i gräl med dylikt slags folk? — Jag hade af värdshusvärden beställt en butelj af hans bästa vin, jag hade redan hunnit taga mig ett glas deraf, då dessa uslingar behagade frånstjäla mig buteljen och dricka ur den för mig. Jag befallde dem skaffa mig en annan på deras egen bekostnad och då de dervid skrattade mig upp i ansigtet förlorade jag tålamodet och slungade mitt glas i hufvudet på den som skrattade högIjuddast. CForts.)