Göteborgsposten – 14 februari 1866, sida 2

— Ett enda ord? utbrast Michel i det Åhan nyfiket upplyfte hufvudet. — Ja. Denne adelsman som du misstänker och som du anklagar är din bror. I — Min bror? upprepade Michel förvånad. — Som din mor närt vid sitt bröst på samma gång som dig. — Och om hvilken ni så ofta talat med oss? — Jag ger dig mitt ord derpa. — Hvarföre har ni ej sagt mig det förr? — Emedan vi nyss sjelfva erforo det. — Oh, min gode far! förlåt mig; förlåt mig, bästa moder, förlat mig, min lilla Brigitta! I Brigitta hade aftorkat sina tårar. Denna natt sofvo alla den lugnaste sömn i det lilla huset vid Montreuil.