Göteborgsposten – 13 februari 1866, sida 2

ufter förloppet af denna tid och medan han en dag var hos oss, sysselsatt att leka med barnet, anlände en ung dam klädd som amazon och frågade om det icke var på Pierre Trochus dörr hon klappade. Vid ljudet af hennes röst skyndade adelsmannen fram till henne och räckte henne handen. Hon inträdde, satte sig, tog barnet som adelsmannen visade henne i sina armar ooh öfverhöljde det med brinnande kyssar. Madeleine och jag tänkte att hon var modren. De täta besök hon sedan gjorde hos oss styrkte oss allt mer och mer i denna tro. Hon smekte oupphörligt detta barn och uppmanade mig att framför allt aldrig borttaga den medaljong som det bar. I Oktober månad upphörde hennes besök plötsligt. Vi hade alltid tyckt oss märka att den unga qvinnan hade en mycket ömtålig helsa, vi befarade nu en olycka och visste ej huru vi skulle kunna göra oss underrättade om hvad som händt, då adelsmannen, som under någon tid varit försvunnen, i de första dagarne af November återkom till arrendegården. Han syntes djupt nedslagen, hvilket styrkte oss i vär tro att den unga qvinnan var död. Han befallde Madeleine att taga barnet och följa honom på ögonblicket. Han såg så upprörd ut att vi ej ens tänkte på att göra honom nägra frågor. Men under det Madeleine gjorde sig i ordning, tog han mig afsides och yttrade: — s8e här två tusen pistoler. De tillhöra er om ni