Göteborgsposten – 12 februari 1866, sida 2

er att de skola arbeta på plantagen från solens uppång till solens nedgång hela året om, blifva de leliga stunderna mycket få. De skola ock ega råtighet att hålla och för egen räkning sälja fjäderfä ch, om jag minnes rätt, ett eller ett par svinkreatur. Vt detta är, som hvar och en med den ringaste ännedom om Amerika lätteligen inser, ytterst otilläckligt. Kostnaden för arbetarnes resa från Nework till Virginien afdrages också från årslönen. Följlen häraf är att arbetarne genast komma i skuld förskotteringar gifvas oftast också) till egaren med lästan intet hopp att någonsin kunna derifrän befria ig, hvarföre de, ehuru ursprungligen genom kontrakt )undna endast för ett år, måste fortfara att slafva på santagerna till orkeslösheten inträffar, då fattighuset iler tiggeriet blifver enda tillflykten. Jag behöfver här ej nämna nägot om den stora skilnaden i klimatet mellan Sverige och det under den långa sommaren tryckande heta Virginien, och många trakters osundhet, som snart lägger mången annars kraftig och härdad nordbo på sjuksängen eller i grafven. Några principlosa svenskar äro de mest verksamma agenter för plantageegarne, bland dem en sig så kallande professor, (föreståndare för en flickskola i Richmond) och en s. d. sjökapten. Dessa värdiga landsmän eller åtminstone den förstnämnde får efter egen utsago 20 dollars i guld för hvarje hufvud(head) som han anskaffar. En politisk plan säges ock ligga dold under dessa kontrakter. Syålandningarne smickra sig nemligen med hoppet ati i en framtid äter kunna resa sig för att hämnas på Norden det nederlag de nu lidit. Kunna de under tidqen fylla sina stater med europeiska invandrarne, så blifva dessa, då upprorets tid kommer, hvad negrerna ej voro, en passande kanonföda. En annan sak, for hvilken de utvandrande böra taga sig i akt, zär den mängd svenskar och skandinaver, som def genast möta och hvilka mot billigt pris erbjuda dem kost och logi. Många af dessa boarding house keepers annonsera i en i Newyork utkommande skandinavisk tidning och äro nästan utan undantag bedragare. De ega förmågan att på kortaste tid till högsta möjliga grad utplundra sina gäster. Ett undantag måste jag likväl göra för herr Wahlbergs Scandinavian House i Broome Street, som dock egentligen är en restauration för mera bemedlade personer. De flesta af dessa värdar hafva antagit engelska namn. En påminner jag mig kallar sig Brown, en annan Wilson. I sjelfva verket böra inga andra någonsin tänka på att utvandra till Amerika än de, som förut der hafva slägt eller vänner om hvars bistånd i råd och dåd de kunna vara förvissade, eller sådane som med kännedom om något visst yrke eller yrken också hafva en försvarlig kunskap i engelska språket samt något kapital.