Göteborg d. 10 Februari 1866. Handelsoch sjöfartsfördragen med Frankrike äro således nu af ständerna bifallna, och dermed det första stora steget på frihandelns bana taget. Adeln samt borgareoch bondestånden ha antagit förslagen obetingadt — presteståndet naturligtvis med de lika onödiga som opassande anmärkningar, bevillnings-utskottets majoritet bifogat. Vi helsa med glädje detta ständernas beslut och äro fullt öfvertygade om att framtiden skall bäst visa, att beslutet blifvit fattadt i en god stund och skall lända fosterlandet till båtnad samt mana till vidare framgående på den fria täflingens bana. Operan. Aubers Den Stumma från Portici, en opera som genom sin melodiösa, understundom praktfulla musik, sin lifliga och i dramatiskt hänseende väl hållna libretto, öfverallt der den uppförts blifvit allmänhetens älsklingsopera, gick i går för törsta gången under säsongen öfver scenen. Utförandet var, uppriktigt sagdt, bättre än vi vågat hoppas. Särdeles utmärkte sig hr Hallermayer i Masaniellos parti och skördade såväl för sin sång som för sitt spel det lifligaste bifall från publikens sida. M:ll Ifollund tycktes för aftonen ej vara rätt väl disponerad, men sjöng den bekanta, oändligt intagande arian: Du kan mig döden gitva med känsla och uttryck. Hr Krolop var en god Pietro, sjöng sin barcarole till publikens hörbara belåtenhet, men syntes oss i sina fasoner mera påminna om en prins af blodet än en arm fiskare. Hr Serpentin som Alfonso var skäligen klen, hvaremot hr Kreen gaf Borellas underordnade parti god dramatisk färg. Körerna gingo jemförelsevis jemnt nog och isynnerhet uttördes bönen i 3:dje akten, som bekant, ett af operans i musikaliskt hänseende förträffligaste nummer, på ett sätt, som vittnade om mera omsorgsfull inöfning än man eljest är van att finna. Fenellas stumma roll utfördes af m:ll: Nitschke, som synbarligen derpå nedlagt mycket studium. Orkestern fullgjorde sina partes oklanderligt och den sceniska uppsättningen var anordnad med mycken smak. Kortligen sagdt, vi anse att denna opera i allmänhet uppföres så, att den i morgon vid sitt andra uppförande väl kan förtjena att afhöras at en talrikare publik, än den som igår infunnit sig. Domkyrkoförsamlingen. Enligt uppgift af vederb. presterskap utgjorde folkmängden i härv. Domkyrkoforsamling vid innev. årg början 31,187 personer, hvaraf 11,233 manoch 16,954 qvinkön. — I hvilken ansenlig grad folkmängden i denna församling ökats under innev. århundrade, framgår at nedanstående uppgift; den uppgick neml.: vid slutet af år 1800 till 6,480 personer 1805 , 4,534 — ) 1815 , -6,187 1820 , 5,886 ) 1825 , 6,798 1830 , 7,366 , 1835 , 7,312 , 1840 , 8555 , 1845 , 10,254 — , 1850 , 12,300 — , 1855 , 15,738 , 1859 , 19,804 — 1861 , 25,670 , 1862 , 26,669 , 1863 , 27,876 , 1864 , 29,359 , 1865 , 31,187 , Orsaken till den starka tillväxten emellan åren 1859—1861 har varit, att sistnämnda års folkmängd blifvit beräknad efter den alfabetiska längd öfver församlingens medlemmar, som på grund af här rådande egendomliga förhållanden är den enda som motsvarar de i lag föreskrifna hustörhörslängderna. Denna alfabetiska längd upptog nemligen och upptager fortfarande en mängd personer, hvilka Ålldalag gamma otöllnins omm Thamac