Göteborgsposten – 10 februari 1866, sida 1

kan benämnas furstlig, var god och stig på, här är uppgången. Hvad vill det här säga? Ni försäkrade ja nyss att jag icke skulle behöfva att gå högre än i 3:dje våningen. — Mycket sannt. min herre, säger fotografen med ett behagligt leende, salongen är visserligen i 3:dje våningen, men atslieren är i 5:te; det är för att ha bättre dager, förstår ni. Ni har redan passerat hälften ar er törnestig och ni beslutar er för att vandra den till slut. — Kör! mumlar ni och klifver på ytterligare två trappor. Ni bestiger schavotten och intager med en suck den olycksbådande stolen. — Huru vill ni, min herre, att jag skall placera mig? frågar ni törsigtigtvis genast. Precis som ni sjelf vill, intag endast en ledig ställning. Fotografien är, som ni väl vet, endast ett återgifvande af naturen. Ni intar er vanliga ställning och fotograten riktar sin kamera på er. — Förlåt, min herre, säger han plötsligt, vill ni vara så god och flytta er högra fot något tillbaka, så att den kommer i linie med den venstra.