Göteborgsposten – 9 februari 1866, sida 3

Prejudikat. I tidningen ÅHallands-Posten relateras följande, som torde vara anmärkningsvärdt. Boktryckaren Gernandt i Halmstad har under flera år och intill utgån gen at sist gångna brandstodsår haft lösegendom för 9,500 rdr assurerad i hus af 2:dra klassen. D. 1 April förl. år flyttades all egendomen, med undantag af sådan för 1,000 rdr, till hus af 3:dje klassen. Så kom branden i Karlstad med thy åtföljande utskrifning at extra tillskott; och fordrade brandstodskomiten i Halmstad, att den extra afgiften skulle erläggas af hr G., beräknad efter 3:dje klassens hus. Under skriftlig protest att extra tillskottet icke skulle utgå efter andra grunder än efter försäkring i andra klassens hus — synnerligast som, då flyttning under brandstodsåret sker från 2:dra till 3:djeklassen, någon förhöjning i afgiften för tiden intill början at nästa brandstodsår icke upptages — erlades den fordrade afgiften med 192 rdr 86 öre, då vid tillfället upplystes, att förhållandet vore lika med en del andra delegare i bolaget. Emellertid har följden af den afgifna protesten blifvit den, att bolaget nu utan invändning återbetalat 68 rdr af det uppburna beloppet. Ingen annan i Halmstad lärer åtnjutit något dylikt, och vi hafva anfört detta såsom bevis för, att det tyckes icke tagas så noga vid beräkningen af tillskott i städernas bolag till försäkring af lösegendom. Här tyckes således kunna tillämpas det gamla ordspråket att den, som icke ser upp med ögonen, han får släppa till pungen. Såsom tillägg till ofvanstående må nämnas ett annat slags uppskörtning, för hvilken Länstidningens bokoch stentryckeri i Örebro varit utsatt. Mot Örebro försäkringskomitås åsigt har Jönköpingsbolaget helt diktatoriskt föreskrifvit, att tryckeriinventarierna skola, såsom maskinerier, draga en med 30 procent förhöjd atgift — något, som faller in i det löjliga, då man besinnar, att dessa inventarier