——— — — — el, så vägrar staten att måla — man vägrar henne xamen. Mig synes, att det vore tid att komma ur denus wviga cireulus in demostrando. Må man medgifva jpvinnan rätt att begagna bildningsanstalterna och der lägga prof, och må man sedan doma, ej på förhand! — Man ryser vid blotta tanken på sammanblandanlet af manliga och qvinliga lärjungar i samma skolor. Jag vill ej heller obetingadt lörorda en sådan anordning i stort. Men om ej till samma skolor sa åtminstone till samma examina! Dessutom bör nämnas såsom en egenhet, att tänka på den der faran vid just det största antalet af rikets skolor, vid folks skolorna. I alla fall skulle man väl ej vara så särdeles obenägen att medgifva qvinnan atminstone examenerätt — om ej dermed följde eller kunde komma au följa kompetens till vissa statens sysslor. Något sådant kan mun ej tillåta. Gud bevare oss, nej, nej! Qvinnan är ämnad blott för hemmets iuskrånktare, men derfor ej mindre ädla verkningskrets, mannen ater för det oslentliga bfvet. Att öppna qvinnan tillträde till det sena re, det vore att handla emot naturens anvisning. Skaparen sjelf, den allsmäktige, har ju stäwplar den qvinliga delen al slägtet med fysisk svaghet och brist på aktivt mod, säger man, och sålunda anvisat henne den underordnade platsen. Jag tror. att vi småkräk i det hela gjorde bättre i att ej lägga oss i den allsmäktiges lagstiftning, utan helt enkelt tillåta tri täflan och låta de af allmakten tiftade naturolikheteraa göra sig gällande på sitt eget vis. Man behötver sannerligen ej frukta, utt de skiljemurar, naturen bygdt, skola ramla, derför att vi ej gå och stötta nnder dem. Blott genom fri täflan tår man tvifvelssritt veta, hvad meningen verkligen varit med dessa skilnader, oeh i hvad utsträckning de verkligen varit afsedda att verka, och icke blott, såsom hitintills, hvad vi, vi sjelfva, i vår inskränkthet om dem inbilla oss. En föregående talare anförde, till bestyrkande at naturens mening om olikhet mellan man och qvinna, exompel ur djurverlden. Jag känner dock ingen lag, som förbjuder lejoninnan att öfverlemna sig åt samma sysselsättningar och förvärf som lejonet. Lejuninnan kommer dock aldrig att löra samma lil som lejonet. Jag fruktar ej heller, att qvinnan någonsin skall bli manlig — naturens skiljomurar behöfva ej bära små stöttor! Må man då medge bifull till utskottets förslag! Jag åtminstone kan ej annat än obetingadt rösta derför. Jag vill ej ur statistisk synpunkt försvara utskottets motivering. Jag vill cj förneka det sväfvanle, som man anmärkt, i uppställningen af det förslag till beslut, utskottet kommit till. Men der är dock medgifven examensrätt och delvis rätt till den offentliga undervisningen, och K. M. är sedan lemnadt att pröfva, i hvad mån deraf må följa befordringsrätt vill tjenster och anställningar. I det skick, frågan ännu är, synes mig detta vara allt, hvad som kan öras och sägas, och vida bättre än den siste talarens, i en punkt vida mer, ja alltför mycket kategoriska förslag, under det han i öfrigt föreslår uppskofsmesyrer och omöjliga förberedelser. Denne värde talare yttrade nemligen ofantligt många betänkligneter mot qvinnans deltagande i den medicinska undervisvingen vid samma tillfällen som mannen och gick tervid in i en hel del detaljer; men mig synes, att han glömde vid det slut, han kom till, den väg, hvarvå han kommit dit! Han sade nemligen först, att van i Amerika. der, som bekant, det numera finnes en mängd qvinliga läkare, der hade man börjat med att lemna qvinnorna tillträde till universitetens medicinska fakulteter; men sedan denna tillåtelse i ganska stor utsträckning bhfvit begagnad, hade deraf en del olagenheter visat sig, och man hade derför instiftat särskilda medicinska skolor för fruntimmer. Nå väl, det är ju samma väg utskottet föreslår att beträda! Må man först lemna qvinnan tillträde till de befintliga läroverkon, och sedan det visat sig, att hon verkligen begagnar denna tillåtelse i någon större utsträckning, då är det tid att väcka fråga om inrättande af särskilda skolor och akademier för sruntimmer. Tror verkligen hr Huss, att det nu, innan man ännu sett, om qvinnan hos oss, liksem den amerikanska, vill egna sig åt dylika yrken, att, säger jag, det nu vore möjligt att föreslå och genomdrifva förslaget om särskilda akademier eller ens särskilda fakulteter för qvinnor? Säkert icke! Innan jag slutar, bör jag dock tillägga, att man i alla fall ej får glömma, att det ej här är fråga om första steget, utan blott om ett fortgående på en redan af rikets ständer beträdd bana. Man bör ej glöm wa, att rikets senast församlade ständer beslöto en skrifvelse till K. M:t derom, att K. Mit ville vidi rder, hvarigenom qvinnan bereddes tillsalle att erhälla anställning i sådan tjenstebefattning, som för henne kunde vara passande, såsom vid Postoch Telegraf-verken m. fl. dylika inrättningar. Till följd häraf insordrade också K M:t nämnde båda verks yttrande om saken. Dessa yttranden utföllo naturligtvis afstyrkande. Icke dess mindre, i sitt svar, tillät K. M:t dessa båda verk att i sina lägsta tjenstegrader använda qvinnor. — — ET EET EEE ATERN ERE 2 — —ä7 —