Göteborgsposten – 7 februari 1866, sida 3

U(varjehanda. Dyrbar nysikenhet. En ung man i Berlin, som hört mycket talas om s. k. förbrytarekällare. d. v. 8. källare, som alla slags misstänkta personer företrädesvis uppsöka, gaf till slut vika för sin nyfikenhet och sökte att få en närmare kännedom om dessa förfriskningsställen. Helt nyligen begaf han sig ut på en vandring, och kom så ned i en kaffekällare vid Invalidgatan, hvarest det fanns ett halft tjog personer, alla misstänkta individer af det slag, som han ville göra sis bekant med, och hvilka smorde sig med bränvin och hästköttskorf. Det intresserade i högsta grad den unge mannen att vara åskådare, men det dröjde icke länge förrän han emot sin vilja kom att spela en roll med. Han hade flera gånger sett på sitt zuldur, hvilken omständighet icke undgått de närvarandes uppmärksamhet, och de sidoblickar som de kastade till hvarandra, borde ha varnat honom mot den fara, hvari han eller, rättare sagdt, hans för dylikt folk så lockande ur befann sig. Det dröjde ej länge förrän ett par af de tillstädesvarande, naturligtvis för syns skull, började ett gräl, som snart öfvergick till slagsmål. Plötsligt släckte en af dem gasen, och nu öfverföllo de allesammans den främmande och beröfvade honom hans ur. Då värden ändtligen tillkallats af hans rop om hjelp och gasen blef tänd ånyo, var hela bandet försvunnet, och det har ännu icke lyckats polisen att få fatt i några af tjufvarne, så mycket mindre som värden påstår sig icke känna dem. Ur sste rm SE ROR SER TRA