Göteborgsposten – 7 februari 1866, sida 2

— Du är alldeles för nyfiken, Susanna, och jag bryr mig ej om att svara dig ... åtminstone för i dag. — Sålunda kunna vi ej hoppas att snart få återse honom? — Inom åtta dagar, ifall omständigheterna så medgifva, skall Renaud vara tillbaka i Paris. Men till dess skall jag hvarje eftermiddag göra honom ett besök. Men gå nu härifrån! — Tack, monseigneur! sade Susanna i det hon skickade adelsmannen en slängkyss. Men jag får komma tillbaka, eller huru? Ni tillåter ju det? — Må vara! men kom ej för ofta. — Hvarföre det? frågade Susanna naivt. — Derföre att du är alldeles för vacker, mitt barn. — Fy, monseigneur! sade kammarjungfrun rodnande. — Se så, nu är du förberedd, gå nu! Susanna försvann och stannade ej förrän vid tröskeln till Blanchees rum. Grefven var inne hos sin dotter hvars svaga helsotillstånd och nedslagenhet började ingifva honom allvarsamma farhågor, utan att han ett ögonblick tänkte på att antaga Renauds försvinnande såsom orsaken härtill. Han samtalade med Blanche som med tankspridd min lyssnade på hvad han sade, under det hon stödde armbågen mot stolskarmen och höll hufvudet lutadt i handen samt lät blicken irra ut i rymden.