Lunds studentkar och nya representationen. Stockholmstidningen Dagens Nyheterhar från ÅStudenter i Lund erhållit ett bref, hvari skildras det famösa mötet med Lunds studentkår, då densamma skulle ventilera frågan om firandet af en fest med anledning af representationsförslagets antagande. Att döma af de förhållanden, som i detta bref afslöjas, är antingen den frisinnade och ännu ej i medeltidsteorier insnärjda delen af Lunds stuo DA — . dentkår alltför litet vaken eller ock saknar den ledare, hvilka i förmåga, låt vara endast dialektisk, kunna mäta sig med motpartiets. Som nämnde bref sprider ej ringa ljus öfver vissa förhållanden vid vårt syd-universitet, intaga vi detsamma här nedan, dock med nö diga reservationer mot en och annan insinuation om personliga och egennyttiga motiver för den hållning, som åtskilliga namngifna personer i sitt förhållande till frågan om den föreslagna festens hållande intagit. — Brefvet lyder sålunda: Tidningarne hafva så länge sysselsatt sig med det famösa studentbeslutet. att här visa sig surmulen öfver det nya representationsförslagets antagande, att det väl icke kan synas för tidigt, om personer, som på nära håll äsett både tillrustningarne och ledarne af de tilldragelser, hvilka med frågans afgörande stå i närmaste sammanhang, derom meddela sin uppfattning. Då underrättelsen hit ingick om representations förslagets antagande, fattades det beslut af några studenter, att hos o dforanden i studentföreningen göra enaskristlig framställning om studenternas sammankallande till allmänt möte, på det beslut der måtte fattas om det sätt, på hvilket denna, som det af dem ansågs, glädjefulla tilldragelse, skulle firas. Det uppstod visst icke hos någon af dem en föreställning derom, att förslaget skulle blifva motsagdt, men väl att olika meningar kunde uppkomma om huru festen skulle firas. I stadgarne för studontföreningen är det bestämdt, att då ett extra sammanträde begäres, böra minst 20 studenter hafva undertecknat skrifvelsen. Detta antal var denna gången lätt att åstadkomma, och stulentföreningens ordförande, fil. d:r Assarsson, utställde ett möte till dagen derefter. Under mellantiden förspordes det, att motsägelser mot det gjorda förslaset skulle förekomma, men vid sammanträdet var det ätt att beräkna, att en stor öfvervigt af röster fanns för förslagets antagande. Sedan motpartiet insett detta, framställdes ett formelt hinder för fattande af beslut vid detta sammanträde, bestående deruti, att deputerade först, enligt gällande stadgar, skulle hafva yttrat sig i frågan, innan densamma kunde in pleno till afgörande företagas. Ett nytt sammanträde blef sålunda utsatt till den följande dagen. Det är i de sörut nämnda stadgarne föreskrifvet, att den skriftliga anmälan som till ordföranden framställes, rörande sammankallandet af ett extra möte, bör vara uppspikad på ett inom studentföreningen anvisadt ställe, för att vara tillgänglig för medlemmarne i föreningen intill dess sammanträdet blifvit hållet. Denna föreskrift är ganska välbetänkt; den afser dels att bereda studenterna tillfälle att göra sig bekanta med detaljerna i det ärende som skall föredragas; dels äfven att fästa deras uppmärksamhet på, hvilka personer det är, som begärt sammanträdet. Under den tid som förflöt mellan det första och andra sammanträdet, blef den ifrågavarande skrifvelsen, i flera personers närvaro, och under uttryck som utvisade stor förtrytelse, bortriiven af amanuensen, fil. d:r Elof Tegner, son af prosten Tegner och sonson till den frejdade skalden. Vid sammanträdet, som talrikare besöktes, än hvad förhållandet varit under närmast föregående terminer, och dervid man fick se Personer, som aldrig förr bevistat något studentmöte, inleddes diskussionen med skarpa anmärkningar mot Tegners här ofvan nämnda förfarande, och ett allmänt missnöje gaf sig deröfver tillkänna. Hade denna diskussion fått utveckla sig, så är det intet tvifvel om, att den stränga tillrättavisning, hvilken då som ett preliminärbeslut träffat d:r Tegner, såsom förslagets då mest markerade motståndare, äfven kommit att utöfva inflytande på ÄAwWQWw ö—