Göteborgsposten – 6 februari 1866, sida 2

—— — hörligt framhöll för hans ögon de utomordentliga fördelarne af ett giftermål med m:me de Comballet, började Gaston redan gifva efter, då han en dag fick don idcen att i detta ämne meddela sig med grefve Jean-Baptiste dOrnano, som helt nyss förut blifvit upphöjd till marskalksvärdigheten. Grefven var af en ädel och öppen karakter, samt var ej rädd för att uttala sina tankar. Han blef lifligt upprörd af detta skamliga förslag och tadlade det på ett så energiskt sätt att han lätt öfvertygade Gaston. Det är tillochmed sannolikt att han alltför högt och öppet visade sin indignation, ty marskalkens skarpa tadel kom till Richelieus öron. Kardinalen rodnade och bet sig i läppen af förargelse; derefter lät han utan vidare formaliteter kasta grefve dOrnano i Bastiljen, innan den olycklige ens hunnit mottaga sin marskalksstaf. Gaston blef visserligen uppbragt öfver detta brutala handlingssätt; men med sin timida och likgiltiga karakter vågade han ej högljudt protestera mot detta utomordentliga maktmissbruk. Men då Boisrobert ville åter börja med sina loftal öfver m:me de Comballet, fick han följande svar af Gaston: — Tyst nu med den saken! Nämn aldrig vidare ett ord derom, det är min bestämda befallning! Boisrobert, som kände hertigen, teg, men ansåg sig ej för slagen.