Äd.e, barmhertige och välgörande Menniskovänner! Undertecknad, utfattig, al nöd och bekyinme nedtiykt enka efter en den 5 sistlidne Mars aflidenr man till yrket Cigarrarhetare, anropar eder om hjelp till lifsuppehålle för mig och mina 2 värnlöse barn; det yngsa I år, sjukligt, upptager så min tid. an g kan egna miaa krafter, som snart genom bristande hvila och o verflod på bekymmer äro medtagne, så att jag knappast förmår att arbeta. Jag har måst utsätta och till lissuppehälle använda allt det lilla, som vid mannens och sadrens Iranlälle fanns i det redan då tarfliga hemmet, och har nu ingenting annat qvar än sorg, nöd veh mina små, efter bröd ropande barn. Herr Regements-Pastor Kindberg, som så ofta tröstat, hugsvalat och hulpit mig, då nöden varit störst, har godhetsfullt lofvat emottaga och till mig öfverlemna hvad den kristliga barmhertigheten meddelar. Göteborg den 3 Februari 1866. ANNA SOFIA PETERSSON.