Göteborgsposten – 5 februari 1866, sida 1

ej förlorat tiden och jag skall belöna er på lämpligt sätt. Tala. Jag har hört mig om, atertog Pierre, och se här hvad jag innemtat. En adelsman har för sju dagar sedan blifvit mördad på Vincennesvägen. Jag vet detta ... Och sedan. -— Följande morgon begaf sig rättvisans handtlangare till stället uch besåg liket. Det var en karl med temligen dåligt rykte, såsom det säges, hvilken rymt ur bastiljen. Men jag vet allt detta! Fortsätt! yttrade vicomten och stampade med foten. — Det var då ej för denne som ni var orolig? frågade Pierre menlöst. — Nej! jag har sagt er att det var fråga om en ung man. — Och han var ej liten, med gråa ögon och buskiga ögonbryn? .. — Nej, han var storväxt och mörk samt hade blåa ögon. — Han hette ej chevalier de Landry? — Nej, det var baron Renaud de Francheterre. — Baron de Francheterre? upprepade Pierre långsamt i det han lade vigt på hvarje stafvelse och liksom sökte att i sitt minne inpregla detta namn. Det är en annan sak! Ursäkta mig, monseigneur; jag trodde er ej känna så väl till saken och jag märker att jag besvärat er förgäfves. — Hvad! ni har då ingenting erfarit rörande denne unge man?