Göteborgsposten – 3 februari 1866, sida 2

ned konungens bröstbild och inskrift åt rättaren Petter Eriksson hos assessor J. Koch på Smedberg i Fors socken af Bohuslän, och medaljen med konungens bröstbild och sällskapets emblemer äv hushållerskan Brigitta Törnqvist hos possessionaten H. Pettersson på Saltkällan i otvannämnde socken. Lunds universitet och den praktiska skandinavismen, I Lunds Weckoblad läses följande utlätande af Lunds akad. konsistorium: -IIOS h. v. Consistorium Academicum har för ufgifvande al derom insordradt utlåtande nyligen förevarit en af Nordiska Nationalöreningen till Kongl. Maj:t afgilven och ull Cancellers-embetet remitterad underdanig framställning bland annat om uppförande på de beggUniversiteternas budget af lämpliga anslag till honorarier ät lärare fran de öfriga Skandinaviska Universiteterua jör föreläsningars hållande i Upsala och Lund. Hvad anginge det med ifrågavaravde framställning afsedda ändamål ansag sig Consist. icke skäligen kunna antaga, att det vore: Åatt vid Universitetet införa bruket al allmänt populära utan egentligt sammanhang med de vetenskapliga, undervisande löredragen staende föreläsningar, utan att det antingen vore att afhjelpa något undervisningsbehof 1 vissa ej representerade iärdomsgrenar, celler ock att bereda Universitetslärarne tilltälle att tillgodogöra sig den ersarenhet, de främmande Universitetslärarne hafva ut lemna i afseende på undervisningsmethod, föreuragningssätt o. 8. v. I förra hänseendet ansåg sig Consist. böra vordsamligen erinra dels, att, om ett undervisningsbehof sorefiunes, detta mål måste vara ständigt och saledes ej kunde alhjelpas genom en anordning af den ulllälliga beskaffenhet som den föreslagna, dels att det är i hög grad svårt om icke omöjigt för en sådan tillfälligivis sig erbjudande undervisningshjelp att komma i fättan tid eller inpassa sig i serien af de ordinarie samt elter beräkning af undervisningens kraf anordnade föreläsningar, så att hon kommer den studerande ungdomen verkligen till godo. Slutligen framställer sig 1 afscende på ilrågavarande anordning, så vida den afser undervisningen, den anmärkning att man äfven med den lärarepersonal, som nu fins, torde kunna påräkna undervisningsmedel i de lärdomsdelar, som för de studerande äro alldeles nödvändiga att känna, samt att för öfrigt en trämmande lärare, han måtte vara så utmärkt som helst, icke kunde antagas ega den kännedom om våra sörhallanden, som är nödvändig för att göra undervisniugen mottaglig och truktbärande i fosterländskt ntresse. Skulle åter i avarande anordning, på sätt olvan är förmäldt, icke egentligen afse lärjungarne utan lärarne, så ville Consist. medgifva, att mycket kunde vara för dessa senare att inhemta uti ofvannämnua hänseende, men då det väl ej gerna kan antagas, att någon synnerlig nytta uti ifrågavarande afseende vore att vinna af föreläsningar, hållna af extra ordinarie lärare, enär man icke kunde vänta att dertill få motse ordinarie lärare, då de offentliga akademiska föreläsningarne hållas ungefär samtidigt vid alla de Nordiska Umversiteten, synes anordninsen, om den skulle afse de svenska Universitetslärarnes gagn, svårligen kunna såsom utförbar betraktas. Consist. fastän det lifligt behjertade de fördelar, som skulle åstadkommas genom en närmare och mera ingripande beröring och vexelverkan mellan de skanuinaviska länderna än hittills kunnat ske, (något, som också tycktes ba söresväfvat dem, som väckt ifragavaraude förslag) fann dock, att nämda ändamål ej kunde vinnas pa det sätt, som blifvit föreslaget, emedan en anordning, som påtagligen forselar sivt akademiska ändamål, just derigenom måste sörsela sitt nationela. På grund af det anförda ansåg sig Consist. oke kunna tillstyrka bitall till ifrågavarande framställning. Detta konsistorii afslag på den genom Nordiska Nationalforeningen väckta framställning, asyltande en närmare vexelverkan mellan de skandinaviska universiteten, är alltför mycket 1 kostymen, att någon skulle deröfver kunna lörundra sig. Vi aro ej heller hugade att spilla många ord på ett konsistorium eller universitet, hvilket 1 den mån regeras af skråmessighet, att det med händer och fötter arbetar mot all beröring med den yttre verlden och tör hvilket naturligtvis den stora och sagneliga ide, som legat till grund för Nordiska Nationalforeningens framställning; numera är lika främmande som den hänförelse, hvilken eldade svenska solket etter representationsreformens genomförande. Det är emellerud tydligt, att det är räddhågan för andra och friskare elementers inträngande, som förnämligast framkallat konsistoriets något tillkrånglade betänkande; ty man känner kanske med sig, att ungdomen dock icke kan i längden hallas döf för tidens mäktiga stämmor, atan att den kanske skulle med jubel samlas kring en eller annan fremmande lärare, som tolkade vetenskapen i en annan och mera human, d. v. s. mera tidsenlig åskådning, än den man behagat uppställa i Lund som norm lör menskligheten. Kort sagdt, konsistoriets betänkande förråder så omisskänligt den examensslentrian, nvari det fastnat i hänsyn till sitt betraktelsesätt al hvad en akademi tillhör, att redan derlör statsmakterna böra öppna det skånska universitetets ännu spärrade portar för elenenter från brödrarikena, för att få i någon mån bort denna olyckliga, all verklig forskning och högre bildning qväfvande slentrian — om detta ens numera är möjligt, sedan . o. m. ett svenskt universitet kunnat motsätta sig en god och gagnelig sträfvan till skandinaviskt närmande. OA — hn Mariestads vintermarknad, som hölls i Onsdags, d 31 Jan., var — skrifves till Red. — gynnad af ett ovanligt vackert våjer, men besökt af mindre tolk än vanligt. s Aaf landimannaprodukter var stor tillförsel, och tal lin icke obetydligt Priserna voro allmänt Ihösa hvadan atsättningen icke var så liflig.