Den olosliga handeln med arsenik. I Ww isby-Posten läses: Det förljudes från flera håll att det förgift, som benämnes arsenik, men som ibland allmogen är kändt under namn af merkurium eller knallhvitt, skall vara lättare åtkomligt nu än fordom och derföre så kringspridt att det är få hushåll på landet der denna lömska vara saknas. De till Gotland ankommande gårdtarihandlarne lära medföra arsenik i bety dliga dvantiteter och utsprida det för en ringa penning eller såsom ett stort vänskapsprot ill sina ärade kunder. I ett bondhus, der en sådan schackrare en gång hvilat öfver natten, sanns af glömska ivarlemnadt ett stycke arsenik, stort som en knytnäfve, med hvilket husets barn sedan trillade och lekte på golfvet till dess en inkommande person, som kände varans beskaffenhet, lyckligtvis ryckte giftet från det minsta barnet, som just var i beredskap att föra det till munnen, för att efter barns vana slicka och smaka på det förmodade sockret. Giftet ut