Göteborgsposten – 1 februari 1866, sida 1

—— — —— ——— Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten). Stockholm d. 29 Januari. Om jag icke misstager mig, ha samtlige nufvudstadens tidningsutgifvare sör sed att ärigen, men naturligtvis hvardera särskildt, anställa en kollation för sina medarbetare och vänner. Under den tid hr A. L. Björck var utgifvare af Posttidningen firade han alltid, medelst en delikat frukost på Nyårsdagen, -Postgummans födelsedag och frukosten fortsattes under tal och munterhet tills solen hade gått ner — och lite till. Attonbladets egare firar sin årshögtid på första Söndagen i Februari, med en splendid middag, till hvilken alltid ett stort antal gäster äro inbjudna. I går, Carlsdagen, hade Aftonbladets egare till middag å Hasselbacken på Djurgården inbjudit omkring 100 personer och deribland tlera framstående ledamöter af riksstånden, vetenskapsmän, litteratörer, konstnärer, publicister, en del af postverkets tjenstemin jemte tidningens talrika arbetspersonal. Sedan gästerna hunnit samlas i öfra våningens konversationsrum, intågade de, anförda af värdarne, under det orkestern från läktaren uppspelade en marsch, i den höga, praktfullt dekorerade och rikt upplysta festsaien, der en mycket fin middag, som gjorde egaren af Hasselbacken, hr Davidson, all heder, intogs på stående fot. Efter måltidens slut inburos bålar och sedan glasen blifvit fyllda egnades första skålen af d:r Sohlman åt den 1 sannaste mening solklige konungen Carl XV, hvilken skål tömdes under niofaldigt hurra, hvarefter folksången uppstämdes. Derefter föreslogs en skål för rikets nu församlade ständer, hvilken besvarades af bondeståndets talman Nils Larsson och kyrkoherden Otterström, den senare i ett af allvar och humor omvexlande föredrag; vidare för den nuvarande ministeren, samt för Sveriges sjelsständiga tidningspress. Talarne afbrötos ofta genom lifliga bravorop. Längre fram föreslogos skålar för den svenska tidpingspressens Nestor, den redan åttioårige, men ännu ungdomlige auditören Georg Scheutz, för Aftonbladets grundläggare hr L. J. Hierta, och för bankcheten Wallenberg, hvilka åter besvarade skålarne i föredrag som helsades med lifliga applåder. Auditör Scheutz yttrade bland annat, att han i en skrift för 25 år sedan dristat förutsäga att den representationsreform, hvaröfver hela landet nu jublade, skulle bisallas om femtio år — han hade dock misstagit sig om tiden, men det kom sig deral, att han icke tillfyllest tagit med i räkningen den sjelfständiga tidningspressen, genom hvars takt och energi reformen till en oberäknelig grad hade betordrats, och uttalade han den ötvertygelsen att denna tidningspress hade gjort sig högt förtjent af hela landets erkänsla. Rektor Widell höll ett blixtrande qvickt föredrag, omvexlande med kupletter rika på humor, och löjtnant Ridderstad föreslog med flödande vältalighet en skål för det fria arbetet. Sällskapet ätskiljdes först sent på aftonen. På det långa bordets midt tronade en väldig krokan, föreställande ett tempel. Ötverst voro bokstälverna A. B. (Aftonbladet) anbringade, och inuti templet bokstät. verna L. J. H. (Lars Johan Hierta, Aftonbladets grundläggare). Då tempelkrokanen, likasom allt annat menskligt verk, hade undergått förstörelsens lag, yttrade rektor Widell: Nå nu ha de konservativa fatt sin önskan upptylld. Både Aftonbladet och Hierta äro uppitna. Då en del af gästerna skulle begifva sig hem, valde åtskilliga en fotvandring i månskenet, ty man behöfde så väl motion på den rikliga förplägningen. Men — dagen var till