Göteborgsposten – 31 januari 1866, sida 2

——— ———— — — — ————— —————— Hertiginnan var i sjelfva verket mycket uttröttad. Hon hade tillbragt en stor del af natten under orolig räntan, innan Baptiste återkom medförande de sorgliga nyheter han inhemtat. Ett ögonblick beröfvad modet, reste Marie de Chevreuse snart åter sitt hufvud och trogen det djupa hat hon svurit kardinalen, fattade hon ögonblickligen beslutet att taga styrkan till hjelp, då hon ej kunde störta honom genom list. Fördenskull måste hon skaffa sig mäktiga vänner och ett namn omkring hvilket alla missnöjda kunde samlas. Hon vor okunnig, det är sannt, om hvad slags tjenst baron de Francheterre kunnat göra hertigen af Orleans; men såsom en qvinna, den der kände det menskliga hjertat, hade hon anat att Gaston ej för intet slösat sin ynnest på den unge adelsmannen. I följd deraf hade hon beslutat att sjelf underrätta hertigen om hans favorits försvinnande; i det hon hoppades att hans vrede derigenom skulle väckas och han bli benägen att låna henne sitt stöd. Omedelbart hade hon sulunda lemnat Fontenay-sous-Bois, uppnått sitt hotell, knappt gifrit sig tid att ombyta kläder och begifvit sig till Saint-Germain med fast beslut att traffa Gaston till hvad pris som helst.